Vem vill inte ha en lekfull noshörning som husdjur?

Julia Groth är illustratören, mönsterskaparen och barnboksförfattaren som nu är aktuell med den stilsäkra bilderboken En noshörning som husdjur. Boken är en härlig fantasifull färg- och mönsterexplosion om längtan efter ett husdjur. En färgexplosion för alla som älskar djur och drömmer om ett eget husdjur

Det finns många fantastiska djur att önska sig. Hur skulle det var med en lekfull noshörning eller en vänlig surikat? Kanske en blåval i badkaret eller en lekfull noshörning eller en flamingo att flyga på? Så typiskt att mamma och pappa alltid har en bra förklaring till varför det inte går. Vad blir det för djur? Den som läser får se!

Ladda ner färgläggningpyssel

Vi har passat på att ställa på några frågor till Julia. Här berättar hon om hur berättelsen kom till i en lägenhet på tredje våningen i Indiens huvudstad, New Delhi och mycket mer ...

Berätta lite kort – vem är Julia?

Jag har alltid gillat när jag får arbeta kreativt och jag har upptäckt att bilderböcker passar mig bäst av allt. Det är så fint att få sjunka in i ett projekt och skapa världar och berättelser, färg och mönster. Jag växte upp i Söderhamn men har kallat många platser för hem, jag tror att jag har ett drag av rastlöshet. Jag har studerat i Umeå, Göteborg och Skåne, praktiserat i Stockholm och jobbat i Uppsala. Nu har jag flyttat tillbaka till Hälsingland och bor i Järvsö, med utsikt över fält, skog och kullar. På fritiden försöker jag hitta tillfällen att gå ut i naturen.

Var kommer berättelsen ifrån? Vad har du själv för relation till djur och husdjur?

Berättelsen kom till i en lägenhet på tredje våningen i Indiens huvudstad, New Delhi. Jag hade tagit tjänstledigt från mitt jobb som inredningsarkitekt för att vara några månader med min nuvarande sambo som väntade på uppehållstillstånd för att kunna flytta till mig i Sverige. Han jobbade och jag spenderade dagarna med papper, penna och ritplatta.

Foto: Stefan Tell

Utanför lägenheten hoppade apor i träden. En gång när vi glömt stänga balkongdörren kom en in, öppnade kylskåpet och snodde med sig de fina franska ostarna som fransyskan vi delade lägenheten med hade tagit med sig hemifrån. Innan min sambo flyttade till Indien var han guide i Bardia Nationalpark i sitt hemland Nepal. Vi hälsade på tillsammans och vi vandrade i djungeln medan vi spanade efter vilda tigrar, krokodiler och noshörningar. Vid entrén till nationalparken fanns en inhängnad med en noshörning, Shibu, som blivit blind och inte längre klarade sig i det vilda. Den var nästan tam och man kunde komma riktigt nära. (Med ett staket emellan såklart) Jag började fundera på hur det skulle vara att ha en noshörning hemma? Eller en krokodil, eller en tiger?

När jag var liten ville jag hemskt gärna ha ett husdjur. Vem vill inte det som barn? Men mina föräldrar var inte alls lika sugna. Att ta hand om djur är ett stort ansvar och tar mycket tid. Som vuxen har jag fått mer förståelse för den inställningen. Jag har själv valt att inte ha husdjur. I boken ville jag skildra den där dragkampen mellan barn och vuxna, längtan vs vuxenlogik. Maktlösheten i att alltid få ett nej och kanske också hur jobbigt det är att alltid behöva vara den som säger nej hela tiden.

Vem kommer älska denna bok?

Alla som älskar djur och färg. Föräldrar som inte vill bli övertalade att skaffa ett husdjur kanske istället ska akta sig lite…