Vänskap och magi i episk vikingaberättelse

Kungens grav är den första delen i Asynja-serien, en episk vikingaberättelse om vänskap och magi i skuggan av en hotande klimatkatastrof. Elisabeth Östnäs är författaren till den hyllade trilogin Sagan om Turid som belönades med Slangbellan för bästa ungdomsroman samt Nils Holgersson-plaketten. Hon skriver även för vuxna: Häxorna och Sparven. Serietecknaren Lina Neidestam bjuder läsaren på bildberättande med mycket action och svärta.

Frågestund med Elisabeth och Lina

Berätta om Asynja!

Lina: Asynja är en bokserie i fem delar som vi skapat tillsammans. Det är en episk fantasyberättelse som utspelar sig på Björkö och Island under vikingatiden. Den första boken ”Kungens grav” handlar om Disa som tar sin döda brors namn för att kämpa sig till en plats hos Birkas barnsoldater Rävungarna. Där väntar en hård och våldsam tillvaro.

Till Björkö kommer också kungadottern Sunna från Island för att läras upp till völva.

Samtidigt håller vulkanjätten Surt på att vakna ur sin sömn vilket hotar att störta hela världen i klimatkatastrof. Snart tvinnas Disa och Sunnas öden samman.

Elisabeth: Detta är vår gemensamma vision. Asynja började som en fundering på vad som vore roligt att göra tillsammans. Lina och jag har tidigare pratat om att göra något ihop men då en helt annan historia. När jag sen tog en annan idé som jag länge velat utforska, den om vikingatida pojkar som tvingas bli krigare, så föll allt på plats. Lina visade sig vara grymt insatt i vikingatiden och vi hittade på världen tillsammans.

Vad inspirerade er att skriva den här serien, och hur kom det sig att just ni två skapar den tillsammans?

Lina: Först ville vi göra en vild grafisk roman om häxor och varulvar, men så landade vi hos barnkrigarna i stället. Vi hade båda sett en dokumentär om Hitlerjugends sommarläger med hjärntvätt och våldsam kamratuppfostran och det har vi tagit med oss in Disas liv hos Rävungarna. Indoktrineringen, hur de lärde sig att lyda blint utan att ifrågasätta, det var sånt vi ville att karaktärerna i vår berättelse skulle brottas med.

Elisabeth: Lina och jag har pratat tidigare om projekt, men att just detta tog fart handlar nog om att det är vikingatid ändå. Eftersom vi båda är så intresserade av den tiden.

Bokserien är rikt illustrerad. Hur ser er gemensamma arbetsprocess ut?

Elisabeth: Vår process ser ut som så att vi pratar en massa. Högstående, abstrakta saker! Vi vill ha in teman och grejer. Så vi är fluffiga ganska länge. Sen måste vi yxa till själva dramaturgin. Men vi utgår nog mest från karaktärerna och jag upplever att vi är väldigt lika där. Annars är Lina den mer ordentliga av oss, jag är flummigare

Sen skriver jag allt från början till slut och Lina hojtar uppmuntran. Sen går vi in på redigeringen. Och så är det Lina som gör bilder. Ibland pratar hon bilder först och jag tänker text till. Så vi redigerar ihop och sen börjar vi på nästa bok.

Lina: Eftersom hela arbetet skett under pandemin så har vi tillbringat många timmar i telefon, chatt och videomöten. Vi skickar länkar med inspiration, skriver spontana idéer, redigerar text, bollar bilder och irrar bort oss i sidospår om vartannat. Elisabeth är den som ropar ”skitbra, nu har vi det!” och jag är den som säger ”nej, vi måste skriva en lista över problem i kronologisk ordning”. Men trots att vi är olika där så fungerar det förvånansvärt bra att samarbeta och vi har väldigt kul ihop.

Elisabeth. Foto: Nille Leander

Vad är det med vikingatiden som fascinerar?

Elisabeth: Hårdheten, för mig. Trossystemet. Alla olika gudar och hur de har kommit i olika perioder till människorna som levde då. Jag älskar allt som bara är spår idag. Det man kan fantisera fram. Jag har en fil.mag i religionshistoria och det är det roligaste jag gjort, hehe.

Lina: Jag har varit ganska besatt av mytologin ända sedan jag satt på fritids varje eftermiddag och stirrade i ”Gudar och hjältar i nordisk mytologi” med super-airbrushade åttiotalsillustrationer av Giovanni Caselli. Framför allt tyckte jag om att det fanns gudinnor och min favorit var dödsgudinnan Hel. Mycket är intressant med själva vikingatiden också, men mest fascinerad är jag nog över att de vågade sätta sig i de där träjollarna utan tak och segla rakt ut på världshaven utan att ha en aning om vad som fanns där ute.

Om Asynja. Kungens grav

Lina. Foto: Stefan Tell

Völvans ögon var klara. – Vem är du? När jag såg dig var det som om jorden snurrade. Det har aldrig hänt förr, under alla år som det kommit ungar till Björkö. För det mesta är ni helt vanliga: pojkar som vill slåss och bevisa sitt värde. Aldrig tidigare har det suttit en flicka på den platsen.

När Disa tar sin brors namn och kämpar sig till en plats i kungens hird har hon allt att bevisa och siktet inställt på hämnd. Men livet hos Rävungarna, de yngsta krigarna, är hårdare än hon trott. När hon en natt tvingas vaka vid en gravkulle upptäcker hon att uråldriga krafter kallar på henne. Och att något inom henne svarar.