Ulf Nilsson tolkar Barnkonventionen

Sedan årsskiftet är Barnkonventionen lag i Sverige. Författaren Ulf Nilsson har till Ersta diakoni skrivit en egen version av konventionen. Läs konventionen om barn och ormar här.

Varför valde du just ormar som symbolik i din text?

När jag träffar barn brukar jag lämna ut lappar och be dem skriva ner vad de är mest rädda för. Ormar är nog det vanligaste svaret. Men kan det verkligen vara det barn oroar sig mest för? De ser kanske en lat huggorm en gång om året. Här låter jag ormarna stå för allt det onda som man verkligen kan känna ångest för.

Vilka är de värsta ormarna ut ditt perspektiv?

Det är nog svarta skrikormar som slingrar sig in i själen och väser att man är dum, ful, onödig och att man ändå inte kan göra något. Tyvärr är de ganska vanligt förekommande.

Hur kan vi som vuxna bäst skydda barn, både egna närstående och främmande, mot ormar?

Jag tror att man sätter sig med barnet i en soffa. Man läser olika bilderböcker och man pratar. Om boken handlar om någon som är rädd så kan man komma på fler saker man kan vara rädd för. Jag kan berätta om saker jag var rädd för som barn.Jag kan säga att allting ändå har ordnat sig, att livet har blivit fint. Om man då och då talar ut om ormar, så har ormarna ingen chans. Man måste också hjälpa andra som har ormar i sin vardag.

Läs gärna mer om Ulf Nilsson och Ersta diakonis projekt här:

Om Ulf Nilsson

Ulf Nilsson har skrivit böcker under hela sitt yrkesliv. Han är född 1948 och uppvuxen i Helsingborg.  Numera är han bosatt i Gamla stan i Stockholm med hustrun Lotta Olsson, också barnboksförfattare, deras son och två katter. Trots att Ulf Nilsson formellt sett är pensionerad fortsätter han förstås att skriva. Just nu är han aktuell med Älskade lilla gris, en klassiker från 1982 som äntligen getts ut i nytryck.

Om Älskade lilla gris

Älskade lilla gris och bilderboksklassiker i ny utgåva! Härlig högläsning för hela familjen av Ulf Nilsson och Eva Eriksson. Om den lilla griskultingen Pellen som blir räddad av en flicka och en pojke. Barnen älskar Pellen från första stund. De syr en pyjamas med toppluva och bäddar åt honom i en docksäng. Han blir som deras lillebror. Men Pellen växer och växer. Till slut är han jättestor och får inte plats! Vad ska de göra?