Susanna Martelin: "Jag vill undersöka och peta i det som är svårt med att vara människa"

Susanna Martelin bjuder på en spännande, mörk och samtidigt varm berättelse om vänskap, hemligheter och ett skrämmande havsmonster. Bläckfisknätterna är bok för alla som vill läsa om att hitta sin väg tillbaka, även när det känns som om man förlorat allt. Vi fick en pratstund med Susanna.

"Bläckfisknätterna" handlar ju om hur man kan ta sig tillbaka efter att ha drabbats av svåra skamkänslor, t ex efter att ha blivit påkommen med att ljuga, som Mira blir i den här berättelsen. Varför skriver du om just det här?

Foto: Emelie Asplund

Skam var något som gav sig tillkänna under tiden jag arbetade med berättelsen. Mira skäms för att hon är fattig, det är därför hon börjar ljuga för sina vänner. Lögnerna växer och hon försöker desperat upprätthålla dem, när hon blir påkommen blir skäms hon för att hon har ljugit, hon tappar kontrollen och sedan skäms hon för vad hon har gjort. Att det var just skam som blev en av de centrala känslorna var inte något jag planerade, utan det växte fram. Däremot är starka känslor och avgörande ögonblick återkommande för mig i mitt skrivande. Jag dras dit, helt enkelt. Vill undersöka och peta i det som är svårt med att vara människa.

Lögnerna var jag också mycket intresserad av, varför och när vi ljuger och vad som faktiskt är en lögn. Mira ljuger för att hon vill vara ”vanlig”. Ebrahim, den jämnåriga pojken hon lär känna, ljuger för att han vill vara ”ovanlig”, inte bara ”tråkiga Ebrahim”. Han ljuger också för att han vill att livet ska vara mer spännande och magiskt. Är det dåligt? Om man tror på det själv, ljuger man då? Lögnerna är på olika sätt helt centrala för berättelsen.

De återkommande mardrömmarna och havsmonstret – "Den Vrede" som återfinns i dessa mardrömmar ger berättelsen närmast mytiska proportioner. Hur kom du in på det spåret?

Redan från allra första början fanns det ett monster med i berättelsen, som kanske eller kanske inte var verkligt. Jag tycker att monster är som mest intressanta om de säger något om oss människor. Som jag nämnt är starka känslor återkommande i mina berättelser och när jag fick fatt i Miras ilska förstod jag att den hängde ihop med monstrets roll. Den Vredes ilska riktas ofta mot människor och Mira som går och väntar på en sorts bestraffning för det hennes egen ilska ställt till med, har lätt att tänka att det är hon som ska bli hans nästa offer. Bläckfisknätterna handlar om olika sorts monster, både mytiska sådana men även de vi bär inom oss. De som kommer fram om vi matar dem.

Miras föräldrar som bråkar i bakgrunden går som en röd tråd genom berättelsen och man inser att bråkande vuxna är extremt självupptagna. Vad tänker du om Miras situation i förhållande till dem?

Foto: Emelie Asplund

Jag tänker ofta på att barn inte lever helt autonoma liv, utan på olika sätt måste förhålla sig till vuxna, deras beteenden och beslut. Det är ett av de viktigaste av de teman som finns i mitt författarskap, dynamiken mellan barn och vuxen och vad den kan leda till. Miras föräldrar är som du säger självupptagna, de är uppslukade av krisen i sin relation. För Mira innebär det en otrygghet som är väldigt laddad. Att hennes pappa har visat en ny sida påverkar henne mycket, hans ilska smittar och blandar sig med hennes egen. Hon upplever ett stort svek från honom, han som alltid tidigare lyssnat och sett henne är nu nästan försvunnen. Miras och hennes pappas utveckling i boken går i varandra och är beroende av varandra, vilket vi särskilt ser i slutet.

Man kan använda boken både som en vän att hålla i handen och som en vän att bli underhållen av, och som en vän man lär sig saker av. En vänbok! Tycker du inte?

Jo! Jag hoppas att många ska bli bästis med Bläckfisknätterna. En bästis som följer genom vått och torrt och som tål att bråkas med.

Om Bläckfisknätterna

När Mira och hennes familj kommer till Lilla Havspensionatet tror hon att allt är förlorat. Hon har gjort något så hemskt att hon känner att hon inte förtjänar vänner längre. Men i den tysta havsmiljön, fylld av hemligheter, hittar Mira något oväntat – vänskap.

Det är vid havet som Mira möter sitt livs största utmaning – en mörk och mystisk varelse som verkar ha kopplingar till hennes egna mörka drömmar. Den Vrede, en jättelik bläckfisk, jagar henne i nattens djup och samtidigt försvinner saker på pensionatet under märkliga omständigheter. Finns den mytiska bläckfisken verkligen på riktigt? Och vad vill Den Vrede Mira?

I denna magiska, ibland skrämmande, men alltid hoppfulla berättelse visar Susanna Martelin på hur vänskap, mod och en glimt av magi kan leda till vägen tillbaka, även när allt känns förlorat. Perfekt för alla unga läsare som älskar spänning, mystik och en hjärtskärande men ändå hoppfull resa.

Om Susanna Martelin

Susanna Martelin, bosatt i Göteborg, är utbildad manusförfattare, kulturprojektledare och skrivpedagog, som gärna undervisar och handleder andra med författardrömmar.

Susanna gjorde tidigt avtryck för sitt skrivande och belönades 1998 med Lilla Augustpriset för sin novell Att frigöra en fjäril. Hon debuterade 2017 som romanförfattare med den uppskattade ungdomsromanen Så långt vi kan följas, som också fick ett varmt mottagande av både läsare och kritiker. Hon gav ut sin första bok på Bonnier Carlsen 2024, Vi rymmer till Draken.