Stina Wirsén: "det har också varit en tröst att arbeta med boken, nästan terapeutiskt"

Med böcker som Adjö, herr Muffin och Alla döda små djur utmärkte sig Ulf Nilsson som en av Sveriges främsta barnboksförfattare. Han har genom sina berättelser hjälpt hundratusentals barn och föräldrar att tänka på och prata om det allra svåraste: döden.

På teve, i filmer, spel och böcker framställs döden som något skrämmande och väldigt mörkt. Men hur ser döden egentligen ut? Kanske finns det andra bilder som går att leva med. Och somna med. Tänk om döden inte alls är något att vara rädd för?

Boken Kära hälsningar från Döden färdigställdes under Ulf Nilssons sista tid i livet. Här funderar han över hur vi föreställer oss döden och hur den påverkar oss. Med boken vill han förmedla en mer försonande och trösterik bild.

Boken kompletteras med Stina Wirséns sagolikt vackra illustrationer i flödande akvarell – lika magnifika som livet självt. Resultatet är en storslagen liten tröstebok för alla åldrar i svarta, blå och rosa toner. Vi har ställt några frågor till Stina.

Kära hälsningar från Döden ges ut postumt efter Ulf Nilssons bortgång. Kan du berätta lite om hur ert samarbete såg ut?

– Jag är glad över att vi hann prata ordentligt om boken och att jag hann visa bilder för Ulf. Jag frågade honom om jag fick teckna pojken i boken som honom som liten, och det fick jag, så i början av boken är det Ulf som liten, och så är det den vuxna Ulf bredvid barnet i slutet. Jag bad om bilder på honom från när han var barn och det blev ett jättebra avstamp för mig att se den här lilla 50-och 60-talspojken i shorts och rutig skjorta. Det förde mig framåt i arbetet. Sen kanske det inte syns på bilderna att det är han, men det gör ju heller inget, för alla kan göra bilderna till sina egna.

Foto: Maria Annas

Vad var mest utmanande med den här speciella arbetsprocessen?

– Precis under den här perioden gick min pappa bort, och även min svärfar, så det har varit en tid av sorg och en utmaning på det sättet. Men det har också varit en tröst att arbeta med boken, nästan terapeutiskt.

Bilderna har förstås skapats med utgångspunkt i texterna, men har texterna också anpassats till bilderna?

– Redigeringen, det lilla lilla av anpassningar som vi har gjort i takt med att vissa bilder kom till, har Lotta, Ulfs fru, hjälpt till med, och det har varit en stor trygghet för mig. Jag är väldigt tacksam över det.

Är det barn eller vuxna som kommer läsa boken tror du?

– Jag tänker att både barn och vuxna kan ha glädje av boken, att det är en allåldersbok, men den är ju inte för alla, eftersom allt inte passar alla. Det är så individuellt vad som funkar för en.