Salen: en gastkramande spökhistoria om stark vänskap

Under våren 2019 utlyste Bonnier Carlsen en manustävling med syfte att hitta nästa stora berättare för åldern 7 – 12 år. Nu utkommer Salen, Nina Källmodins och sonen Willem Källmodins hårresande rysare som kammade hem andrapriset i tävlingen.

Vi har ställt några frågor till författarna:

Hur kändes det att vara en av vinnarna i Bonnier Carlsens stora manustävling?

– När Ulrika Caperius (förläggare och tävlingens initiativtagare) ringde trodde jag först att det gällde något slags tröstpris, till alla som inte hade vunnit. Helt orimligt att hon skulle ringa runt till alla när jag tänker på det i efterhand, med de 833 manus som kom in, men jag trodde verkligen inte att vi skulle vinna. När jag förstod att det var sant fick jag rysningar i hela kroppen och blev alldeles tårögd, för det betydde så mycket att jag och Willem hade gjort det tillsammans, säger Nina Källmodin.

– Jag blev bara så glad att jag började gråta. Jag kunde inte göra något annat. Jag trodde aldrig att vi skulle vinna utan mer att det var en kul grej att skicka in och se vad andra tyckte om Salen, säger Willem Källmodin.

Hur fick ni idén till Salen?

– Allting började en dag när mamma hade hittat ett hål till ett dolt utrymme på min skola. Hon jobbar där som skolbibliotekarie. Det var då vi började fantisera om vad som skulle kunna finnas i ett hemligt rum på en skola, och vi hade massor av idéer, säger Willem.

– Till slut hade vi så många idéer att vi bestämde att vi skulle skriva ner dem och se om det gick att göra en hel, sammanhängande historia av dem. Jag hade det som ett sidoprojekt till vuxenmanuset jag egentligen skrev på, men efter ett tag blev det ganska tydligt att det var barnboken som var roligast att jobba med, säger Nina.

Hur har ni jobbat tillsammans?

– Först får vi inspiration av någonting, det behöver inte vara någon stor grej alls. Till Salen var det som sagt ett hål i väggen. Till de två uppföljarna var det ett förfallet hus och en gammal jordkällare som doldes av buskar och träd. När det dyker upp något sådant, då är det lite som att vi exploderar av idéer och kastar ur oss alla tankar vi har om vad som skulle kunna hända. Vi fyller på varandras idéer tills vi har en plan för berättelsen, vilka som ska vara med och vad som ska hända. Den skriver vi ner, och så börjar jag skriva, säger Nina.

– När vi börjar på en ny berättelse brukar vi spåna idéer, vi pratar igenom allt vi kan komma på. När vi har idéer till en hel historia skriver vi ner dem så att vi kommer ihåg dem till senare. Vi pratar också mycket om vilka personer som ska vara med och hur de ska vara, vad de heter och så. Mamma brukar oftast skriva några kapitel i taget och sedan läser hon upp dem för mig. Då kommer jag med synpunkter och säger till om jag tycker att något ska ändras, säger Willem.

 Salen är inte bara en läskig spökhistoria, utan handlar mycket om vänskap också. Berätta!

– Vi har funderat mycket på vilka Lo, Johanna och Harry är. Tanken är att det ska gå att känna igen sig mycket i dem, och i livet på mellanstadiet. Precis som alla andra har de osäkerheter och rädslor, men det fina är att de alltid finns där för varandra. De accepterar varandra som de är och skulle aldrig försöka ändra på någon. Samtidigt är de inte överens hela tiden, de bråkar också. Det går ju inte att vara glad och sams med alla hela tiden. Men när det verkligen gäller, då är det aldrig någon tvekan om att de ställer upp för varandra.

– Det var riktigt sorgligt att säga hejdå till dem när bok tre var skriven, för vi har blivit väldigt fästa vid trion.

Kan ni avslöja något om del 2 och 3 i serien som kommer ut längre fram?

– Willem säger egentligen: Inga spoilers! Men lite kan vi avslöja. I del 2, Torpet, är det en ond 1800-talspräst, ett gammalt häxtorp och en elak pappa som står i fokus. Del 3, Källaren, utspelar sig kring Halloween då något ohyggligt upptäcks i en jordkällare och en gammal familjehemlighet kommer i dagen.

Nina, har ditt arbete som skolbibliotekarie påverkat dig i ditt författarskap? Isf hur?

– Jag tror helt ärligt inte det hade blivit någon Salen om jag inte jobbat som skolbibliotekarie. Dels av rent praktiska skäl, för då hade jag inte varit på sonens skola varje vecka och vi hade aldrig börjat prata om hålet i väggen som finns där och det dolda utrymmet där bakom. Och hade jag inte jobbat på skolor med barn och unga hela tiden hade det nog varit mycket svårare att på ett trovärdigt vis sätta sig in i deras liv, även med Willems hjälp. Men framförallt läser jag så otroligt mycket bra barn- och ungdomsböcker i jobbet och blir inspirerad att väcka läsglädje hos barnen. Innan jag jobbade som skolbibliotekarie hade jag inte en tanke på att skriva för yngre åldrar. Jag ser också väldigt tydligt vilka böcker som eleverna frågar efter och vill läsa, vilket ofta är läskigt, läskigare och läskigast. Att jobba som skolbibliotekarie ger en ovärderlig inblick i vad barn läser.

Har du några reflektioner kring skolbibliotekens roll vad gäller barns läsning?

– Att komma från ett hem där de vuxna läser, både själva och för barnen, gör stor skillnad för barns läsning. Men skolbibliotek spelar en viktig roll i att utjämna den skillnaden, så att alla barn har tillgång till böcker och läspepp i sin närhet. Det finns ofta en grupp av elever som kommer till högstadiet och säger att de ”hatar läsning”. Min tanke då är att det inte är sant. Det är tröskeln till böcker och läsning som har blivit för hög. Då är det lättare att sätta upp en mur än att erkänna att böcker är något främmande och lite läskigt. Därför är det viktigt att alla barn får bekanta sig med böcker i tidig ålder.

Om Salen

Harry tappade ficklampan medan vi kämpade för att komma ut från skolsalen. Strålen riktades mot tavlan. Kritan i luften ritade dit det sista, ett utropstecken. I en vid båge över tavlan stod det nu: SLÄPP UT MIG!
Bakom en bokhylla i skolbiblioteket upptäcker kompisarna Lo, Johanna och Harry en dörr som ingen visste fanns. När de väl får upp den hittar de en gammal övergiven skolsal. Men det som börjar som ett spännande mysterium blir snart allt läskigare när det blir tydligt att någon i salen försöker få kontakt med dem. Någon som inte längre lever ...

Om Nina Källmodin

Nina Källmodin är född och uppvuxen i Malung. Efter att ha utbildat sig till journalist på Södertörns högskola jobbade hon i många år som tidningsjournalist. I samband med föräldraledigheten med sin dotter kom insikten om att det egna skrivandet helt hade försvunnit till förmån för skrivandet på arbetstid och hon sökte därför till Textlabbet i Motala, en distanskurs med eget skrivprojekt. Det var även där debutromanen Den som står dig närmast (Winai Books, 2018) kom till.

Om Willem Källmodin

Willem Källmodin är född 2008 i Blekinge men uppväxt upp i Nusnäs. Willem älskar böcker och har varit en trogen biblioteksbesökare sedan han var bebis. När han inte läser så tecknar han gärna och hittar på hela berättelser om det han ritar, eller gör små seriestrippar. På fritiden spelar han gärna med kompisar och bygger Lego. Sedan ett par år tillbaka går han på filmkurs och gör egna filmer tillsammans med kompisar. Drömmen är att bli skådespelare.