Sagan om Toomi – en värld fylld av skrot och underverk

Här berättar Eva Susso om boken

Berätta kort om Toomi och den lilla Plangneten!

Toomi och hennes familj bor i Tippen och jobbar med återvinning. Runt om Tippen breder skräphögarna ut sig alltmer. Sjön är giftig och smogen färgar himlen grå. Om dagarna letar Toomi och katten Jack efter grejer i högarna. Det är deras vardag och något naturligt. Men nedsmutsningen har gått för långt. En dag ramlar en liten Plangnet ner från himlen, som håller på att dö av smogen. Det är Toomi som hittar Plangneten och hon bestämmer sig för att rädda den. Och det kräver förstås stora förändringar.

Vad inspirerade dig till att skriva den här berättelsen?

Foto: Ulrica Zwenger

Sagan om Toomi handlar om nedsmutsningen av vår planet. Om överkonsumtionen vi ägnar oss åt. Att vi obekymrat kastar bort dugliga saker och köper nytt. Det är som om vi inte kan stoppa oss själva. Världens sopberg växer, luft, vatten och jord förgiftas. Allt detta vet vi om, ändå bryter vi inte våra mönster. Detta hade jag i tankarna när jag skrev om Toomi.

Boken är illustrerad av den belarusiska illustratören Katsiaryna Dubovik. Hur har ert samarbete sett ut?

Katsiaryna är från Belarus och vi träffades för flera år sen i Minsk, när jag var där och pratade om mitt författarskap. Vi insåg att vi tänker på samma sätt kring berättelser och bilder, så vi funderade genast på att samarbeta. När Jali Madi och jag skrev "Skattjakten i Mundu Onak" presenterade jag henne för förlaget. Katsiaryna har allt det som jag söker hos en illustratör. Jag översätter texten och skickar till henne, vi diskuterar vilken teknik hon ska använda och hur hon planerar layouten. Sen skickar hon sina bilder allt eftersom hon skapar dem. De är alltid superfina och kompletterar texten perfekt.

Toomis värld är en dyster värld bland sopor och smog, men boken slutar hoppfullt. Varför var det viktigt?

När jag skriver för barn tänker jag på att inte skygga för det svåra och duka upp en alltför vacker värld. Jag har inte hjärta att lura dem att tro att livet är enkelt och bekymmersfritt. Å andra sidan vill jag inte lämna barn utan hopp. Barnen är vår framtid och om jag med berättelsen om Toomi kan lyfta ett svårt ämne och få dem att känna att de kan göra skillnad, det är min målsättning.

Hur kan litteratur spela en roll när man pratar om så komplexa frågor som klimatet med barn?

Sagan speglar verkligheten, men problem och lösningar gestaltas på ett förenklat sätt som barn kan förstå. När vuxna och barn läser boken tillsammans och engagerar sig i den lilla Plangnetens överlevnad, är min förhoppning att det på ett naturligt sätt öppnar samtal om vår egen miljö och våra konsumtionsvanor. Litteraturen presenterar en utgångspunkt och en möjlighet att ta upp komplexa frågor utan att det blir alltför sorgligt och laddat. Jag tänker att dessa samtal sår frön som kan gro och växa och leda till något gott.

Toomi och den lilla plangneten