Nina och Willem: "I alla våra böcker vill vi ha med det vardags-jobbiga för åldern"

Mor och son Källmodin är tillbaka med De dödas skog – en isande skräckberättelse. Nina och Willem Källmodin debuterade med Salen som vann andra pris i Bonnier Carlsens stora manustävling. Därefter följde Torpet och Källaren. Vi fick en pratstund med duon om vad de inspireras av, hur deras skrivprocess ser ut och vilka deras läs- och filmtips är.

Vad är receptet på en riktigt läskig bok för målgruppen 9–12 år?

Den bästa grunden är klassiska läskigheter, sådant som fick rysningar att gå längs med ryggraden i den åldern: Mörker, oväntade ljud, dimma, ensliga platser, saker som oväntat flyttar på sig utan förklaring, skepnader som dyker upp men inte kan vara mänskliga ... Något som är väldigt obehagligt som barn är också vuxna som inte beter sig riktigt som förväntat och kanske inte går att lita på, så det gillar vi att ha med i mixen. Och det ska finnas något som skaver och verkar lite farligt redan tidigt i boken, så att läsarna fångas in direkt. I alla våra böcker vill vi också ha med det "vardags-jobbiga" för åldern. Att vara rädd för att bli ensam och utanför, skämmas över något man gjort eller att inte våga berätta hur man har det hemma kan vara nog så läskigt, fast på ett annat sätt.

Vad inspireras ni av?

Foto: Stefan Rämgård

Ofta saker som finns på riktigt, men som får en annan form i berättelsen. Med De dödas skog så började det med att vi besökte en gammal kursgård långt ute i skogen, där det stod ett stort kors på innergården och fanns ett fallfärdigt lusthus i skogen bakom. Då började vi genast fantisera om vad som skulle kunna ha hänt på platsen för längesedan, när det var ungdomsläger där. När vi först började skriva tillsammans och hittade på historien i Salen så var inspirationen ett gömt utrymme vi hittade på Willems skola. I berättelsen så förvandlades det till ett bortglömt, dolt klassrum.

Ni är mor och son som skriver tillsammans. Hur ser er skrivprocess ut?

När vi hittat inspiration till en ny berättelse så pratar vi först mycket om olika idéer och scenarior, något som skulle kunna ha hänt och vad det lett fram till. Vi bara låter fantasin flöda, helt enkelt. När vi slängt ur oss en massa idéer och börjar få en tydligare bild så sätter vi oss tillsammans och skriver ner berättelsen i grova drag, och mer i detalj vad som ska hända i de första kapitlen. Sedan skriver Nina, vi läser igenom tillsammans och gör ändringar utifrån Willems förslag. När vi känner oss nöjda så pratar vi igenom vad de nästkommande kapitlen ska handla om och så upprepar vi processen. Det är otroligt roligt, eftersom våra olika tankar och idéer flätas in i varandra och blir något som ingen av oss kunde ha skapat på egen hand.

Ni vann andra pris i Bonnier Carlsens stora manustävling 2020 med barnrysaren Salen när Willem var 12 år. Hur såg samarbetet ut då och har det förändrats under de senaste fyra åren?

Det ser faktiskt likadant ut fortfarande. Eftersom vi har väldigt likartad fantasi så börjar det med något vi båda tycker är spännande och som ger oss idéer till en ny historia, och sedan samarbetar vi på samma sätt som vi gjort från början. Eftersom vi är mamma och son så sker det alltid på Willems villkor, så länge han tycker att det är roligt så fortsätter vi.

Har ni några bok- eller filmtips som den skräck- och thrillerintresserade bara inte får missa? Gärna för både vuxna och barn/ungdomar!

Filmer vi vill tipsa om är klassiska The Shining, för den som ännu inte sett den, som är baserad på Stephen Kings bok Varsel om en författare som kommer med sin familj till det ödsligt belägna hotell Overlook för att arbeta som vaktmästare. Och The Thing, också en 1980-talsfilm, där en polarexpedition råkar väcka upp något utomjordiskt ur frostlagren under marken.

För barn är den bästa skräckfilmen, från 9 år och uppåt, absolut filmatiseringen av Ingelin Angeborns film Rum 213. Lagom rysligt och läskigt för åldern. Angeborns böcker är förresten perfekta för den som vill läsa mysrysliga historier, liksom allt som Kristina Ohlsson skrivit för mellanåldern. Där är Glasbarnen fortfarande en stor favorit. Bland nyare utgivning sticker Bytet av Linda Johansson ut som en ruggig skräckhistoria. Historier om en barnätande varg och en häxa som sägs ha rövat bort barn blir skrämmande aktuella igen när husdjur plötsligt börjar försvinna från byn.

För äldre är Battle royal remastered av Koushun Takami en Hunger games-liknande, otroligt spännande läsning med oväntat slut för den som inte vill läsa om spöken men ändå få hjärtat i halsgropen. Den som inte har läst Lida av Stephen King, eller för den delen sett filmatiseringen, har också något riktigt ruskigt, men spökfritt, att se fram emot. Och, sist men inte minst, för den vuxna som är sugen på en klassisk spökhistoria går det inte att missa Rebecca av Daphne du Maurier, där den obehagliga stämningen sakta kryper inpå.

Om boken

Det verkar perfekt: Moa ska få åka på en veckas filmläger på lovet! Men någonting är väldigt fel. Filmläraren är skum. Vilka är barnen som håller till i skogen, och vad vill den bleka grannkvinnan som smyger omkring vid kursgården? Vad betyder boken och de underliga tecknen som Moa och kompisen Gabbe hittar i ett uthus? Skräcken kryper närmare i De dödas skog, och Moa verkar vara den enda som hör de mystiska rösterna i dimman ...