Mia Nilsson: "Jag skulle vilja säga Muminmamman men mina barn kanske skulle säga Mårran"

Nu återges Tove Janssons suggestiva visa Svart natt som rytmisk pekbok för de allra minsta. Läs versen, peka på bilderna och sväng med i den medryckande takten.

Svängande svansar

slänger och dansar

– dunka på trumma –

dunka och dansa

för svart svart natt!

Visan är hämtad ur kapitelboken ”Trollvinter” av Tove Jansson. Illustratören Mia Nilsson har tolkat visan i vackra grafiska bilder, med inspiration från bilderboken Hur gick det sen?. Vi har ställt några frågor till Mia.

Berätta – vem är du?

Foto: Ulrica Zwenger

– Jag är född och uppväxt i Skåne. Jag har jobbat som illustratör och animatör i drygt 18 år och för tio år sedan kom min första barnbok om krokodilen Hugo ut. Jag jobbar mycket med böcker, men också tidningar, animation, lite reklam och produkter, men jobbar också med egna projekt såsom keramik och målning.

Vilken relation har du till Mumin?

– Mumin lästes flitigt för mig när jag var barn. Framförallt "hur gick det sen?" som också är min favorit.

Hur är det att illustrera i Tove Janssons anda?

– Jag kände att det var viktigt att göra rätt och jag spenderade nog mer tid med att frenetiskt bläddra igenom hennes böcker än vad jag har gjort med att rita. Men när det sen släppte så blev det lättare.

Vilken Mumin-karaktär beskriver dig bäst?

– Jag skulle vilja säga Muminmamman men mina barn kanske skulle säga Mårran.