Lisbet och Sambakungen – för alla som inte hunnit bli så vana läsare

En apelsin bland päron av Emma Karinsdotter och Agnes Jakobsson är en rolig och skruvad berättelse om att vilja passa in, och om hur det är att ha en farmor som aldrig vill vara som andra.

Här berättar Emma Karinsdotter om den nya boken.

Lisbet och Sambakungen är tillbaka! Vad har de för sig den här gången?

Sambakungen äter godis på Päronskolans skolgård och hamnar i konflikt med en arg förälder. En förälder som också visar sig vara Päronskolans rektor!

När rektorn kallar alla vuxna till ett Päronmöte för att gå igenom dom nya trevliga ordningsreglerna, förstår ju Sambakungen genast att det egentligen är en rolig maskerad.

Men självfallet kan hon inte komma som päron, utan bestämmer sig för att komma utklädd till Apelsin. Fast är päronmötet verkligen en maskerad, undrar Lisbet? Och vad händer om farmor fortsätter sina tokerier, tänk om Lisbet inte får gå kvar på Päronskolan?

Du har haft nybörjarläsarna i åtanke när du skrivit den här boken. Hur märks det?

Ja! När jag har gjort skolbesök och workshops utifrån böckerna så märker jag att vissa barn går igång på att det är tjocka högläsningsböcker, medan andra förskräckt ryggar tillbaka när det låter du-dunk när boken landar på katedern. Jag vill att alla barn, oavsett om dom har någon som läser högt för dom, eller om dom läser på egen hand, ska kunna få lära känna Lisbet och Sambakungen och deras värld och äventyr. Därför skriver jag nu en rad lite kortare böcker om Lisbet och Sambakungen.

Foto: Julia Lindemalm

Jag älskar att skriva långa högläsningsböcker men det har visat sig vara väldigt roligt att skriva dom här kortare berättelserna också. Ibland får jag ju små idéer som kanske inte bär en 300-sidors berättelse, men som funkar toppen för 120 sidor. Jag ser det som att ibland vill man ha en stor proppfull godispåse, en högläsningsbok och ibland vill man bara ha en riktigt god liten karamell. Det här är karamellen!

Du gör många uppskattade skolbesök med Lisbet och Sambakungen. Hur brukar de se ut?

Jag låter Lisbet och Sambakungen bestämma rätt mycket över workshopsen. Jag har t ex en skriv- och ritworkshops där barnen får hjälpa Sambakungen att skriva hennes memoarer – Hur det känns att vara bäst på allt i hel världen (och i rymden!) eftersom skolan upprörande nog saknar just den boken. Och den är ju världens viktigaste bok.

I en ritworkshop får barnen hjälpa Lisbet och Sambakungen att rita en massa teckningar de bestämt. Lisbet är t ex arg på farmor och vill ha hjälp att rita ett läskigt spöke som skrämmer henne. Och Sambakungen orkar inte tvätta och undrar om barnen kan hjälpa henne att rita lite rena kläder till Lisbet? Och på den vägen fortsätter det. Ibland firar vi Juliafton tillsammans som de gör i första boken. Jag gör rätt många workshops, för mig är det en förlängning av böckerna.