Lisbet och Sambakungen firar en ful jul

”Jag kan inte minnas någon bok som berett både mig och den yngre testpanelen – som ivrigt väntar på en uppföljare – större glädje på senare tid”, skrev Svenska Dagbladet om Lisbet och Sambakungen. Och uppföljare har det blivit. Livets hårda skola och nu den tredje boken En ful jul i Emma Karinsdotter och illustratören Agnes Jakobssons älskade serie om Lisbet och Sambakungen.

Det närmar sig jul och hela klassen längtar nästan ihjäl sig. Men varken Lisbet eller hennes bästis Hanin brukar fira jul. Hur gör man ens? Lisbet blir allt mer sugen på att fira en kul jul.

Problemet är bara att farmor Sambakungen hatar traditioner – särskilt julen. – Julen är livsfarlig, förklarar hon. Folk gråter och äter fryspizza. Kan det verkligen stämma?

Någon som vet exakt hur julen bör firas är grannen, Arga gubben. Lisbet gör det omöjliga och knackar på hos honom. För han måste väl veta sanningen om julen?

Vi har ställt några frågor till Emma Karinsdotter om den nya boken och här berättar hon om hur hon själv firar jul.

Berätta kort om Lisbet & Sambakungen – En ful jul!

Lisbet vill så gärna fira en riktig jul, som dom andra i klassen verkar göra. Men Sambakungen hatar traditioner, särskilt julen. ”Julen är livsfarlig. Folk gråter och äter fryspizza” säger Sambakungen. Så Lisbet knackar på hos julexperten Arga gubben, för han vet väl sanningen om julen?

Foto: Julia Lindemalm

Detta är tredje boken om Lisbet och hennes Sambakung till farmor. Har din arbetsprocess ändrats under årens gång? Har karaktärerna utvecklats?

Ju mer jag skrivit och umgåtts med Lisbet och Sambakungen, ju bättre har jag lärt känna dom. Nu vet jag lättare hur de reagerar i olika situationer, när Lisbet blir ritsugen eller när Sambakungen börjar stampa otåligt med foten. Lisbet har börjat säga ifrån mer gentemot Sambakungen, jag tror det hänger ihop med att hon börjat skolan och fått en egen kompis och mer ett eget liv. Sambakungen får öva på att Lisbet vill göra saker på sitt eget sätt, det är inte helt enkelt.

Hur föredrar du själv att fira jul?

Med några få nära personer som låter en göra som man vill. Jag vill gärna ha sovmorgon, äta choklad, risnudelsallad och kolla på julkalendern om den varit bra, annars på gamla Sunes jul-avsnitt. Förra året kunde vi inte fira med mina föräldrar på grund av pandemin, då gjorde jag och min bror om Julafton till Djurafton, vi gick runt i Malmö i varsin ful jultröja och letade efter roliga djur. Sen lyssnade vi på Tove Janssons novell Granen. Det var fint.

Varför en bok om just julen?

Jag har länge velat skriva en bok om julen. För den som har sitt självklara sammanhang är julen kanske jättemysig och rolig och handlar om gemenskap. Men för andra blir det en parad av normer, och man känner sig som ett UFO när ens flöde fylls av leende barnfamiljer med 2,5 barn och perfekt pyntade granar. Kanske sitter man hemma själv och gråter över en ask chokladpraliner? Kanske har man mest klimartångest över alla prylar folk köper till varann? Jag tror många känner att dom behöver ändra på sig för att passa in och fira jul, och det tycker jag är kasst. Vi borde ändra på våra jular istället, så alla som vill får vara med! Kanske borde vi uppfinna våra egna jular? En ful jul är ett förslag på en sån slags jul.