Lisa Moroni: "Vi är ju alla rädda att förlora den vi älskar"

Lisa Moroni skriver hisnande bilderboksäventyr med förtrollande illustrationer. Böckerna om Kurran och Pigan handlar om vänskap, hopp och rädslan att förlora sin bästa vän. Nu är Lisa aktuell med den femte boken, Kurran och Pigan flyger drake.

Hösten blåser in över Kurrans och Pigans skog. De båda vännerna ska just provflyga sin nya drake. Vinden viner och plötsligt blir det svårt att hålla fast draken … Kurran tappar taget och draken försvinner iväg med Pigan intrasslad i snöret! Tänk om Pigan aldrig mer kommer tillbaka.

Här berättar Lisa om äventyren med Kurran och Pigan och bakgrunden till böckerna.

Kurran och Pigan är ju två väldigt älskvärda vänner. Finns det några förebilder till dem?

– Kurran och Pigan har vuxit fram under tiden som jag har jobbat med dem. Tidigt i processen var det bara Kurran det handlade om. Pigan var bara med i bild, men nämndes inte i texten. Men sen fick hon ett eget liv och personlighet. Kurran och Pigan är lite av varandras motsatser. Kurran är äventyrslysten och lite otålig, medan Pigan föredrar lugn och ro och är lite mer tillfreds. Jag tror inte det finns några speciella förebilder, mer än att de båda finns i mig själv!

I den här boken hamnar de i ett minst sagt blåsigt äventyr. Hur fick du idén till berättelsen?

– Först visste jag bara att boken skulle utspela sig på hösten. Så började jag spåna därifrån. Och hösten, den kan ju vara riktigt blåsig! Och tänk om Pigan skulle blåsa bort? Hur ska Kurran och Pigan hitta tillbaka till varandra? Sen kom jag på att det vore kul om man kunde följa Pigan via hennes tappade stövlar, hon har ju många små fötter och många stövlar! Och Kurran blir så klart väldigt orolig och har olika hemska tankar om vad som kan ha hänt Pigan. Vi är ju alla rädda att förlora den vi älskar.

Foto: Stefan Tell

På varje sida finns så mycket att titta på och upptäcka. Du måste arbeta mycket med varje bild?

– Ja, jag gillar själv när det finns mycket att titta på i bilderna, så jag försöker få till en del detaljer. Sen kan jag tycka att jag borde ha ännu mer detaljer, men har inte tålamod nog!

Vilka bilderboksfavoriter hade du som barn?

– Det lästes mycket böcker när jag var liten, så det finns så många att välja bland. Men en bok som fastnat i mig är Till vildingarnas land av Maurice Zendak. Som barn var jag fascinerad över hur hemsk Max var i början när han jagade sin hund med en gaffel. Och så klart när rummet förvandlades till en skog! Och de läskiga men samtidigt härliga vildingarna… En annan favorit är Historien om någon. Jag tyckte det var så spännande att följa garntråden genom huset! Och Böckerna om Pettson och Findus, där finns det MYCKET att titta på i illustrationerna! Och så har jag alltid varit förtjust i Elsa Beskows illustrationer, t. ex. Tomtebobarnen och Hattstugan.

Hur kom det sig att du blev bilderbokskapare?

– Jag har alltid älskat att rita och skriva och hitta på berättelser. Och då är ju barnböcker perfekt! En annan faktor som förmodligen spelat stor roll är ju att min mamma också är barnbokskapare. Hon hade sitt arbetsrum där hemma så hennes jobb har väl alltid varit en naturlig del i mitt liv. Dock så tänkte jag rätt länge att jag absolut inte skulle ha samma yrke som min mamma. Jag höll på med lite annat och tänkte ett tag att jag skulle jobba med foto. Men så hamnade jag här ändå till slut. Det är ju rita och skriva jag vill göra!