Linda Johansson: "Enligt gammal tro är vi ju aldrig riktigt ensamma"

I det lilla samhället Djupvik finns inte mycket att göra, förutom att åka skidor. Det enda det är känt för är den varg som för nittio år sedan dödade nästan alla barn i byn. Men det berättas också en annan historia om vad som hände – att det inte alls var en varg som dödade barnen, utan en häxa som bodde i ödehuset i skogen.

När husdjur i byn börjar dödas brutalt undrar folk om Djupvik har drabbats av en ny varg. Eller är det något mycket ondskefullare som stryker runt i de mörka skogarna …

Med Bytet har Linda Johansson skrivit en klassisk skräckroman som är omöjlig att lägga ifrån sig. Vi fick en pratstund med författaren.

Sagt om boken

"Bytet är en riktigt tät och skickligt komponerad skräckis. Alexander Janssons omslag är vackert och skräckinjagande. Slutet andas en uppföljare, vilket man kan hoppas på." Helhetsbetyg: 5. Linda Johansson, BTJ-häftet nr 13, 2024.

Sägner och myter, varför är de så lockande för oss människor?

Foto: Katinka Igelberg

Kanske helt enkelt för att det inte går att säga helt hundra procent säkert om de är sanna eller inte. Det är nog där någonstans, i den tanken, som det lockande startar. Sägner och myter berättas ofta på ett trovärdigt sätt, rör sig ofta i gränslandet mellan fantasi och verklighet, och handlar ofta om folktro och övernaturliga väsen. Och enligt gammal tro är vi ju aldrig riktigt ensamma, runt om oss finns väsen och varelser som håller koll på oss på olika sätt. Och helt ärligt, vem kan egentligen säga säkert att det bara är påhitt?

Vad händer med de gamla myterna i dagens teknikstinna samhälle, där berättandet går ultrasnabbt? Upplever du att de ersätts med andra typer av berättelser? Vilka i så fall?

Det finns såklart en risk att de försvinner i konkurrensen med teknikens berättande, framförallt det rörliga, där snabba klipp kan servera en hel story på några sekunder. Men jag tror också att gamla sagor, sägner, myter och väsen står sig bra och lever vidare, många gånger tack vare att de placeras i nya sammanhang och i nya berättelser. Generellt bär vi ju alla ansvar för att de inte ska gå förlorade, sagor, sägner och legender lever bara vidare om de berättas vidare. Hur man sedan berättar dem spelar kanske inte så stor roll, så länge de fångar intresset hos den som lyssnar.

Den rappa och träffsäkra dialogen mellan syskonen Nellie och Hedda är som att läsa dialoger och beskrivningar hämtade ur verkligheten. Är det något särskilt syskonpar som har inspirerat dig?

Kanske inte specifikt ett särskilt syskonpar, men jag har ju själv tre barn som det har varit och är synnerligen spännande att lyssna på när de pratar med varandra, och vi var också tre syskon när jag växte upp, så det är ett hopkok av stulet pratgods.

Beskrivningen av Ödehuset och häxan är otroligt läskig, var har du hämtat din inspiration ifrån till den?

Mycket av det som finns med i mina böcker bygger på olika glimtar, minnen och sådant jag läst och hört och som av någon anledning har fastnat i mig. Det utvecklar jag sedan vidare tills det blir så som jag tänkt mig (förhoppningsvis). Ödehuset i Bytet har sin förebild i ett ödehus som fanns där jag är uppväxt, färgen som flagade, köket vi kunde kika in på genom fönstret och där det stod koppar och byttor kvar på bänken sedan människorna som bodde där gick ut och aldrig mer kom tillbaka. Platsen där huset i boken står har jag däremot hämtat från ett annat ställe. Jag har också läst flera varianter av sagan om Hans och Greta och låtit det inspirera mig. Häxans hus, som låg långt in i skogen och dit de vuxna sa att man absolut inte fick gå, och så häxan själv, som faktiskt åt barn. Häxan i Bytet har också utvecklats under tiden vi jobbat med historien. Jag ville inte ha någon klassisk häxa med vårtor på näsan, utan en som såg mer ut som vem som helst, men ändå var ohyggligt skrämmande. I hennes olika övernaturliga skepnader har jag till exempel lånat drag från vampyrer, skogsrån och varulvar.

Att växa upp i en småstad där alla känner alla, kan vara på både gott och ont. Du är själv uppvuxen i det lilla samhället Hedesunda i Gästrikland, hur har det påverkat dig?

Jag verkar alltid hamna i ett litet samhälle eller by när jag skriver en bok. Det är liksom där jag hittar det fina, det som skaver, de som tror de äger byn, de ödmjuka, de udda personligheterna, tryggheten (för att folk hjälper varandra) och utsattheten (för att alla alltid vet vem man är), misstänksamheten och vänligheten, allt det där som man (jag) alltid längtar efter. Jag känner mig nog helt enkelt väldigt hemma i den miljön.

Om Linda Johansson

Linda Johansson är författare och journalist och har studerat medie- och kommunikationsvetenskap, samt flertalet kurser i skönlitterärt skrivande. Hon är uppväxt i Gästrikland, har bott på flera olika ställen i Sverige samt ett år i Danmark. För närvarande bor hon på en gård i Västmanland.

Linda Johansson har tidigare gett ut en ungdomsroman och flera lättlästa böcker. Hon utforskar gärna relationer i sitt skrivande. Hur det kan både skava och glöda mellan människor som hon gärna skildrar i en värld med övernaturliga inslag.