Hannah Arnesen: "Jag tror att barn idag behöver hopp"

Vad skulle hända om barn hade lika mycket makt som vuxna? Leyla tror att det skulle det bli fred på jorden och miljön skulle räddas. Problemet är att vuxna inte lyssnar på barn. Men när Leyla och hennes bästis Soraya låser upp en dörr får de en magisk chans att göra skillnad …

I sin nya bok Det allra viktigaste skriver Hannah Arnesen om att stå på randen till tonårsvärlden. Men också om drömmen att få sin röst hörd, om att vilja förändra världen men inte riktigt veta hur.

"Jag tror att barn idag behöver hopp. Och då menar jag inte ett ytligt hopp som säger att allt kommer ordna sig som ett plåster på såret. Jag menar ett djupare hopp som får en att vilja leva i den här världen."

Vi fick tillfälle att ställa några frågor till Hannah Arnesen, som är ny författare på Bonnier Carlsen, om hennes nya bok och om skrivandet.

Vem är Hannah Arnesen?

– Jag älskar att berätta på olika sätt: måla, teckna, skriva böcker, pjäser eller filmmanus. Jag tycker också om havet och bergen och att känna mig liten i det stora.

Hur skulle du beskriva din bok?

– Det allra viktigaste är en bok om två bästa vänner som hittar en magisk garderob som förvandlar dem till vuxna. Den handlar om vad som händer när ett barn får vuxen makt. Den handlar också om känslan av att lämna barndomen bakom sig och ta det första steget in i tonåren. Om hur kroppen värker och knoppar brister. Om våren och om känslan av att ha en allra bästa vän.

Varför valde du att skriva om det förvirrande och spännande gränslandet mellan att vara barn och bli tonåring?

– Jag växte upp med äldre syskon och minns den där mellanåldern intensivt. Med syskonen som spegelbild blev tonåren nära och lockande. Jag minns känslan i kroppen när jag såg ut genom fönstret sena sommarkvällar. En stark längtan efter något utan att veta vad.

Samtidigt förstod jag att när förändringen väl kom skulle barndomen vara över. Mina bröder sa: ”Lek medans du kan, för sen glömmer du hur.” Min mormor sa: ”Poff så än man gammal.” Vuxna vill gärna sätta barn i en grupp. Vi menar ofta att de är omedvetna om vad som händer dem. Men jag minns det inte så. Jag tror det kan vara väldigt olika. För mig var det där gränslandet som att implodera av längtan och nostalgi, för jag visste att jag aldrig skulle bli barn igen.

Foto: Gustav Ågerstrand

Vad var roligast men också mest utmanade med att skriva boken?

Det roligaste är alltid att börja skriva en bok, när berättelsen tar form framför en och man bara försöker hinna följa efter på tangenterna. Det svåraste är att göra omskrivning efter omskrivning, och bli blindare för texten efter varje gång. Och nervositeten över att släppa boken ifrån sig och se den ramla ut framför andras blickar.

Hannah har hållit workshops för hundratals barn om drömmar, makt och hur man vill förändra världen. Samtalen väckte inspiration till att skriva och har legat som grund till boken.

Vad är dina viktigaste insikter från dessa workshops?

– Barn är en av de grupper som blir mest generaliserade i samhället, utan att vi ifrågasätter det. När jag jobbar med barn påminns jag alltid om att de är människor med minst lika rika inre världar som vuxna.

En annan insikt är att det växer upp en generation som behöver förhålla sig till klimatet på ett helt annat sätt än jag själv gjorde som barn. Jag har varit i skolklasser och bett dem skriva ”Tal till folket”: Frågat vad de skulle säga om hela världen lyssnade. Då skrev alla, utan undantag, om klimatet och om det vi måste göra för att rädda deras framtid. En 11 åring skrev ”Kan vi inte rädda jorden i alla fall i några decennier till.”

Om Hannah Arnesen

Hannah Arnesen har en masterutbildning i illustration och normkreativitet från Konstfack. Hon har tidigare givit ut tre bilderböcker som fått ett väldigt fint mottagande av läsare och recensenter. ”En stjärna är född” skrev Expressen.