Daniel Sjölin och Klara Bartilsson nomineras till Spårhunden 2023

Vem får Spårhunden i år? Daniel Sjölin och Klara Bartilsson nomineras till Svenska Deckarakademins pris Spårhunden 2023. Morsan är haffad är en av titlarna som kan få utmärkelsen årets bästa barn- och ungdomsdeckare. Spårhunden har delats ut sedan 2002. Årets prisvinnare presenteras på Deckarakademins möte i Eskilstuna den 3 december. De andra nominerade är: Gryning av Walter Falk och Olyckan av Peter Lidbeck.

Vi har ställt några frågor till den nominerade duon Daniel Sjölin och Klara Bartilsson.

Det doftar av barrskog och lite 70-tal i den här berättelsen om Sabeltand och hans storasyster och deras upproriska morsa. Har du hämtat inspiration från den tiden?

Daniel: – Ja jag ville på nåt sätt hämta energi från böckerna om olika sorters motstånd som fanns omkring mig när jag var liten. De handlade ofta om civilsamhället och människor som agerade på egen hand mot myndigheterna - människor som visste att de kunde förändra saker. Jag ville också skriva om en mamma som ljuger och tar risker!

Bilderna är helt kongeniala med tonen i berättelsen. Har ni haft många samtal om uttrycket?

Klara: – Jag fick en väldig frihet att ta mig an berättelsen på mitt sätt, utan att Daniel lade sig i min process. Det ledde nog till att jag verkligen kunde fånga den där första känslan av texten i mina bilder hela vägen till en färdig bok. Och känslan var att det skulle vara en fartfylld berättelse med glimten i ögat, men också att det där onämnbara mörkret som kryper sig på skulle få ta plats.

Hur skriver man en lagom svår deckare för åldersgruppen 6–9 år? Hur hittade du rätt nivå på mysteriet?

Daniel: – Jag valde att lita på att unga läsare kan ta sig an komplexa saker som bevisföring och uppenbara lögner. Sen kom det som en oväntad bonus att boken gått hem hos barn som har föräldrar som vuxit upp i länder där man faktiskt måste ljuga för polisen för att rädda både sig själv och andra. Det enda jag behövde ”balansera” var karaktären Karl Hygge så att han inte blev för hotfull.

Hur har utmaningarna sett ut när det gäller bildskapandet?

Klara: – Eftersom jag gick igång så väldigt på skogstemat, så var det en utmaning att inte gå in för mycket i detaljerna i skogsbilderna. Ibland kan jag svära över att ha ett detaljerat manér där varenda bladnerv är synlig. Men jag tror det handlar om min egen blick, och hur jag själv ser mönster och detaljer i objekt. Då är det svårt att inte skapa bilder på samma sätt.

Vad har varit roligast i arbetet med boken?

Daniel: Det var när Klaras bilder började komma och den omedelbara tonträffen hon hade! Sen baxnade jag när hon pekade ut alla lömska små fantastiska detaljer och narrativa anspelningar hon lagt ut. Kolla bara på jättebaggens antenner … Inget är mer underbart är konstnärlig hängivenhet! Det var i princip bara att luta sig tillbaka och flina från öra till öra vartefter mejlen med skisserna kom!

Klara: För min del så var det enormt roligt att få kliva in i en ny värld, med skogsavverkningsmaskiner, poliser och brott. Det var en speciell känsla när mitt bildspråk fick möta något nytt. Till en början föreställde jag mig att det skulle vara lite knepigt för mig att få till, då jag har ett ganska organiskt bildspråk. Men jag insåg snabbt att en skogsavverkningsmaskin går att ta sig an på samma sätt som en blomma. Det är ju bara lite olika delar som sitter ihop, några runda, andra som slingrar sig och så lite spröt som sticker ut!

Om Morsan är haffad

Karl Hygge är rasande. Under natten har någon saboterat hans dyrbara skogshuggarmaskin och nu kan han inte hugga ner några träd längre! Polisen misstänker att det är Sabeltands och storasysters mamma som är den skyldiga. Men ingenting är som det först verkar! Vem är skurk och vem är hjälte? Och finns den mytomspunna Gyllene Jättebaggen på riktigt? Ett barrskogsdoftande bilderboksdrama om hemligheter och lögner, brott och straff – och vad som är värdefullt på riktigt.