Conny Palmkvist: "Bengt-Gustav väljer att försöka tänka världen lite bättre än vad den är"

Femtiofem meter under ytan är tredje fristående boken i Conny Palmkvists tematiskt sammanhållna svit som utspelar sig runt Julaftonsgatan.

I den nya boken möter vi Bengt-Gustav som tar på sig skorna och går över gården. Det här ska bli den första av flera tidsresor, där han får möjligheten att fixa allt det som gått snett med hans pappa. Men det blir inte bättre, snarare tvärtom … Under vattenytan söker han svar och mod. Under vattenytan försöker han hitta en väg framåt åt sin pappa, och åt sig själv.

Berättelsen handlar om Bengt-Gustav, en kille som inte har det så lätt hemma. Han dyker ofta ner med huvudet under vattenytan för att få lugn och ro. Hur fick du just den idén?

Foto: Mickael Tannus

– Jag tror att alla människor, både barn och vuxna, behöver någonstans där de kan landa emellanåt. En plats där världen liksom befinner sig på avstånd, och ingen stör – speciellt om man har det lite jobbigt med någonting. Dit kan man fly och få vara för sig själv. Men badkaret kunde lika gärna varit ett intresse: ett tv-spel, som man flyr in i, eller en fotbollsträning. Något som gör att man glömmer att livet känns som skit just då. Själv hade jag en koja med mina vänner, i en skog på andra sidan ån. Dit sprang vi om dagarna och det var som en egen värld där vi kunde få vara för oss själva. Musik var en annan sådan sak: jag lyssnade på skivor och försvann in i den världen.

Genom magiska tidsresor hoppas Bengt-Gustav på att han ska kunna förändra de situationer som enligt pappan är orsaken till att allt gått snett för honom. Men det funkar inte. Varför inte då?

– Pappan har en massa ursäkter hela tiden, precis som vi alla har. Det gick fel för att det och det hände, och det gick fel för att någon annan lade sig i. Och så vidare. Om man ska ändra sig själv måste man sluta säga så och förstå att det enda sättet att förändra sig själv är av egen kraft. För att man själv vill. Till slut förstår också både Bengt Gustav och Pappa Luringen det där: det är bara vi själva som kan förändra oss. Men oj, det blir en spännande resa innan de hamnar vid den punkten.

Pappans alkoholism är skildrad genom Bengt-Gustavs ögon. Ämnet är tungt men skildrat med en sorts lätthet. Hur har du tänkt kring det?

Jag tror Bengt-Gustav är tvungen att se det på det sättet: han hade gått under av sorg annars, trots att han bara är ett barn. Han tänker dygnet runt på vad andra ska upptäcka om pappan och vad pappan ska ställa till mig. Men saken är ju att Bengt- Gustav verkligen gillar sin pappa ändå, för det är ju hans pappa. Och han är snäll och vill väl, det är bara det att han … är så strulig och lurig hela tiden. Bengt-Gustav väljer att försöka tänka världen lite bättre än vad den är eftersom det hjälper honom. Men det håller inte för alltid, så klart.

Många barn kan förmodligen känna igen sig i Bengt-Gustav. Vad har du fått för reaktioner?

Alldeles för många barn känner igen sig i det här, tyvärr. Ibland är det där med föräldrarnas sprit och öl inget stort problem, men ofta känner barn sorg och oro när de ser fulla människor. Jag upplevde ju det själv när jag var liten och det är kanske det jag har utgått ifrån när jag skrivit boken. Mina egna barn har aldrig ens sett en vinflaska eller en full person, och så valde jag att göra eftersom jag själv hade så dåliga egenskaper av det när jag var liten. Alla gör som de vill. Men jag upplever att vuxna ofta låtsas som att det inte är ett problem med lite ”fest”, men ett barn ser det annorlunda. Den vuxne förändras och det kan vara skrämmande och något man sedan går och tänker på. Eller skriver till en författare om. För det händer ju att jag får sådana mejl också.

Till sist – vad hoppas du att barn som läser din bok ska få med sig?

Jag vill att man ska veta att det inte fult eller fel att be om hjälp och försöka hitta trygghet i vänner, och kanske vänners föräldrar, och så vidare. Det finns alltid ett ljus någonstans och de mesta sakerna i livet löser sig efterhand. Och om de inte gör det: säg till en vuxen, prata med någon du litar på. Det finns alltid en sådan vuxen i närheten, någonstans.

Om Conny Palmkvist

Conny Palmkvist, född 1973, är författare, redaktör och litteraturkritiker. Han är bosatt i Helsingborg med sin familj. Conny Palmkvist debuterade 2005 med den uppmärksammade och kritikerhyllade dokumentärromanen Hej då, allihopa. Sedan dess har han skrivit ytterligare många böcker som inte bara älskats av läsarna utan dessutom tilldelats priser och stipendier, till exempel Sundets röda nejlikor som utkom 2020. Femtiofem meter under ytan är den fristående uppföljaren till Fyra minuter över tolv och Mina fem regler för livet.