CLUE – en serie smarta, snabba pusseldeckare

Nu utkommer de två första böckerna i Jørn Lier Horsts serie smarta, snabba pusseldeckare för 9–12-åringar på svenska: Salamandergåtan och Maltersergåtan. CLUE betyder inte bara ledtråd eller spår. CLUE är också de första bokstäverna i de mysterielösande huvudkaraktärernas förnamn: Cecilia, Leo, Une och hunden Egon.

 

Vi har ställt några frågor till författaren. Här berättar han om CLUE, om tanken bakom böckerna i serien, vilken bok som inspirerat honom till att skriva böcker för barn och unga och vilken bok som haft störst påverkan på honom.

Frågestund

Berätta kort om dig själv.

Jag är 50 år, gift med Beate och har två vuxna barn. Och en hund som heter Theodor.

Innan jag blev författare arbetade jag som utredare vid polisen. Det är ett spännande jobb som jag har nytta av när jag skriver spänningsböcker. Mord, rån, fingeravtryck och krutstänk. Stora mysterier, mörka lögner och begravda hemligheter. Det är sådana saker jobbet som utredare handlar om, och det är något jag skriver om i mina böcker.

Berätta om böckerna i serien CLUE?

Alla böcker i CLUE-serien är så kallade realistiska kriminalhistorier. Mycket av det som finns med i berättelserna är sådant som jag upplevt i mitt jobb som utredare, som när jag hittade en död man på stranden, precis det gör Cecilia i Salamandergåtan, eller jakten på en farlig förrymd fånge som i Maltesergåtan.

Det betyder att det du läser har hänt, eller skulle kunna hända på riktigt. Det skulle kunna hända dig som läser.

Har du någon favoritperson och favoritscen?

Jag gillar nog Une bäst. Hon är den typen som inte tänker så mycket innan hon pratar eller agerar samtidigt som hon är omsorgsfull och beskyddande när det behövs.

I de första böckerna är det nog scenen där Cecilia, Leo och Une utforskar de gamla bunkrarna en favorit.

Hur fick du idén till serien, CLUE? Vad fick dig att börja skriva den?

När jag bestämde mig för att skriva för barn, bottnade det först och främst i en önskan om att kunna återskapa den läsglädje jag själv upplevt som barn. Jag tog mig an uppgiften med stor respekt. Det följer också med ett ansvar att ge någon den första läsupplevelsen. Första intrycket har stor betydelse, och upplevelserna du har som barn kan avgöra om du förblir en läsare resten av livet.

Jag hade också en tanke med att mina böcker skulle vara något mer än spännande historier. Varje bok i CLUE-serien har därför en filosofisk bakgrund. CLUE-böckerna är egentligen filosofiböcker. Det låter kanske tråkigt, men barnen som läser förstår inte att böckerna handlar om filosofi – för det smyger jag in i en spännande handling. De förstår inte att de lär sig något samtidigt som de läser, men det gör de. Salamandergåtan handlar till exempel om Sokrates och skillnaden mellan rätt och fel. Maltesergåtan handlar om tid. För att lösa gåtorna måste huvudpersonerna tänka i samma banor som de gamla filosoferna gjorde.

Berättelserna är likt kluriga gåtor och pusselbitar i mysterier – är det svårt att skriva på detta sätt? Vad är roligast?

Det är just detta jag gillar. Att skriva dessa böcker är ett urmakaraktigt pussel av kugghjul som ska passa ihop, en väv av ledtrådar och blindspår. En lek med den som läser, där allt som berättas kan ha betydelse för upplösningen på sista sidan.

Hämtar du mycket inspiration från din tid som utredare?

Ja, i alla mina böcker skriver jag om upplevelser och erfarenheter från mitt jobb som polis. Jag har stått och hållit i en död människas huvud i mina händer, jag vet hur det känns. Jag vet hur tung en skalle är, hur den känns att ta på, hur kall den är och hur den luktar. Då blir det också lättare för mig att beskriva det i en bok, då blir det också lättare för läsaren att leva sig in i historien.

När någon ber om skrivtips, säger jag ofta att det kanske inte är så bra att förlita sig enbart på fantasi, utan skriva om något man har koll på och vet lite om. Det gör det också lättare att skriva.

Det skulle till exempel vara vanskligt att skriva en kärleksroman om man aldrig varit förälskad och veta hur det känns.

Hur ser din relation ut till ditt eget läsande? Vad tycker du om att läsa/vad läser du just nu? Har du någon särskild författare eller text som du inspirerats av?

Författare skriver ju gärna böcker som de tycker om att läsa. Jag tycker om att läsa böcker som ingår i en serie. Att ta upp en ny bok som handlar om samma universum jag läst om tidigare är som att möta en god, gammal vän och besöka en plats där jag trivs. Just nu läser jag Fair Warning av Michael Connelly, och det är ett återseende av Jack McEvoy i Los Angeles.

Jag har strängt taget ingen favoritförfattare, men den boken som nog haft störst intryck är Henning Mankells första bok i serien om Kurt Wallander. Mördare utan ansikte. Jag fick den av min mor och läste den när jag började på Polishögskolan. Det blev en solid introduktion av polisromanen som litterär genre. Efteråt tänkte jag att en sådan polis som Kurt Wallander, en sådan polis ville jag också bli. Alltså: inte en desillusionerad, tidvis bitter, grälsjuk, frånskild och halvfet utredare med osund livsstil, men en utredare med samvete, integritet och medkänsla, och med en tro på att han kan vara med och skapa en bättre värld – en polis som kan göra skillnad.

I stort sett var det Kurt Wallander som stakade ut min karriärväg inom polisen, fram till den roll jag hade i många år som utredningsledare.

Som barn hade jag en alldeles speciell läsupplevelse med Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen. En fantastisk berättelse om tre ungdomars mystiska upplevelser, romantik och vidskepelse. Jag läste den när jag var tio och den har inspirerat mig att skriva böcker för samma åldersgrupp.

Du skriver även för vuxna – hur skiljer sig det från att skriva för barn och unga?

Jag får ofta frågan om skillnaden mellan att skriva krim för och barn och vuxna. Svaret är att skrivprocessen har mycket gemensamt. Jag arbetar på samma sätt med manus, antingen det är för unga eller vuxna läsare: på största allvar.

Jag växlar gärna mellan två eller tre projekt, både barnböcker och vuxenböcker samtidigt. Jag har upptäckt att skiftningen fungerar för mig. När jag skriver mig fast lite, tar jag en paus, och använder tiden på ett annat projekt. När jag sedan tar vid där jag fastnade upplever jag ofta att det löst sig under tiden.

Slutligen, vem kommer att älska CLUE, Salamandergåtan och Maltesergåtan?

Den som tycker om spänning. Den som tycker om fjärilar i magen, gåshud på armarna och den som gillar att bli nyfiken.

Salamandergåtan

Cecilia Gaathe bor med sin pappa på pensionat Pärlan vid idylliska Skutbukten. Men allting är inte som det ska. Cecilia hittar en död man på stranden i närheten samtidigt som skumma typer tar in på pensionatet. Vad är det egentligen som händer? Vännerna Cecilia, Leo, Une och hunden Egon nystar i fallet och inleder en jakt på sanningen som blir farligare än vad någon av dem kunnat tänka sig.

Maltersergåtan

Vid ett inbrott i Oslo får rånarna med sig tjugo kilo guld och Malteserklockan, som bara den är värd fem miljoner kronor. Spåren leder till den farliga mannen Levi Hildonen och Skutbukten! Vännerna Cecilia, Leo, Une och hunden Egon undersöker vad som kan ha hänt med stöldgodset. Men de är inte ensamma. Och det blir viktigare än någonsin tidigare att de låser dörren om natten ...