Älgkungen – förtrollande om vänskap, kärlek och skogens magi

Maria Hellbom bjuder in till en magisk värld i de jämtländska skogarna i sin debutbok Älgkungen. En stark berättelse som hämtar kraft ur världens förtrollning. Om de djupa skogarnas magi, tyngden av arv och om vänskapens och kärlekens makt att bygga nya vägar och läka när det är som svårast och tyngst.

Här berättar Maria om sig själv och om debutboken Älgkungen.

Vem är Maria Hellbom?

– En väldigt vanlig människa som har ovanligt mycket fantasi. Sedan några år tillbaka bor jag i Lund i ett gammalt hus bredvid domkyrkan. Jag är psykolog och har jobbat många år som det, men numera arbetar jag som klinikchef på ett sjukhus i Skåne.

Vem ska läsa Älgkungen?

– Den som tycker om att försvinna in i äventyret. Den som läser på kvällen istället för att släcka lampan och sova. Den som gillar att bli överraskad. Den som tycker om att läsa högt tillsammans. Den som läser överallt, vid matbordet, på rasten, i fikarummet, i badkaret. Den som läser för att upptäcka. Den som läser för att känna sig hemma. Den som läser för att förstå, och den som läser för att förundras.

Hur uppkom idén till boken?

– Min man Per läste upp en text för mig: Djupt inne i våra svenska hjärtan finns älgen. En sådan mening måste ju bara vara början på en berättelse! Jag skrev ner meningen och därifrån så fortsatte jag att skriva tills berättelsen var klar.

Vilka känslor vill du förmedla med Älgkungen?

– Vänskap, kärlek, sorg, glädje – allt det där stora och svåra i att vara människa. Kärleken till naturen, skogen och sjöarna. Jag har försökt förmedla att det är viktigt att ta vara på sina egna och varandras känslor. Älgkungen är bra på det där, han ser och bekräftar Klaras känslor när hon är tyngd av sorg och känner sig otillräcklig. Och det ska vara spännande, så där så att man kan försvinna in i äventyret.

Vem är Älgkungen?

– Han är en stor, magisk älg med en enorm hornkrona som han aldrig fäller, med mörkbrun och svart päls och ett mycket litet hakskägg. Älgkungen är magiskt förbunden med skogen och det sägs att den som lyckas fälla honom blir ofattbart rik, men i samma stund som han dör så dör också skogen och alla källor torkar ut. Så det gäller att vara rädd om Älgkungen!

Älgkungen har funnits i många tusen år. Han fyller viktiga funktioner i vår värld, inte minst så fyller de den med förtrollning. Det är bara det att vi människor inte ser eller förstår det längre, vi har helt enkelt inte kvar förmågan att se världen så. Barn kan förstås se det, och kanske vissa vuxna med barnasinnet kvar. Du kan vara en av dem …

Hur skulle du beskriva Klara?

– Klara är envis, ihärdig, orädd och nyfiken och även lite förnuftig. Men hon bär också på den stora och tunga sorgen att inte ha några syskon. Att vara älskat och omhuldat ensambarn, inte bara i familjen utan i hela släkten, är förstås bra men också jobbigt.

Klara börjar sakta förstå att hon kommer få ansvar för ett arv som funnits i släkten i över fyra hundra år och som inte är helt okomplicerat. Som tur är möter hon Älgkungen. Och som tur är möter han Klara! För de behöver varandra, visar det sig.

Varför just Jämtlands skogar?

För att det är så andlöst vackert där uppe med sjöarna och himlen och snön på fjälltopparna i horisonten. Det finns en särskild plats som heter Sävselet, en liten ström i ett av vattendragen som blir Ammerån nedströms. Att stå där en sommarkväll i skogsbrynet, lyssna på vattnets porlande, på myggsurret och det lilla ljudet som blir när harren tar en nattslända på vattenytan, se hur skogen speglar sig i sjön och känna hur det luktar vatten och pors och löv ... det finns inget bättre.

Vilka lärdomar finns det att hämta från boken?

– Jag hoppas att jag har kunnat förmedla det som jag själv tror är viktigt: Att ta sig själv och varandra på allvar. Att kämpa på tillsammans även när saker är motiga och svåra, för hjälps vi åt så kan vi klara av väldigt mycket mer än vi kan ensamma.

Att vår historia, vår bakgrund och vårt arv spelar roll för vilka vi har blivit och vilka vi är idag och imorgon, men att vi själva väljer vad vi ska göra med det arvet. Och hur viktigt det är att vi är rädda om det vi har runt omkring oss, sjöarna och skogen, havet och himlen. Det är vårt ansvar att föra vidare till nästa generation och nästa.