Gunilla Linn Persson

Kvinnan och havet

"Andas! Skriv!" Orden är Sara Lidmans, som var ett viktigt stöd i mitt tidiga författarskap.
Det var fult att vara konstnärlig i min barndomsfamilj. När det var opera på tv hojtade pappa: "Vad är det för ett satans galande?" Balett var ett jävla bensprattel. Teater var tillgjort. Filmen Röda Nejlikan var bra.
Jag visste tidigt att jag var en berättare. Om inte Mogge, min kompis, ville lyssna så berättade jag för mig själv. I skolan fick jag mycket beröm för mitt språk och mina sagor och när jag var nitton år fick jag veta hemligheten bakom min kreativitet: min mamma var adopterad, dotter till den världsberömde porträttfotografen Jan Cornelius de Meyere. Holländare. Magiker.
Allt tog en ny vändning. Jag vågade mig på en journalistutbildning som bara var en täckmantel för mina verkliga planer. Romaner. Jag intervjuade viktiga personer för mig: Keve Hjelm, Kjell Grede och Bo Widerberg. Jag blev mamma till Sahara, idag designer som vet hur allting ska se ut. Jag blev mamma till Clara, idag musiker som vet hur allting ska låta. Jag skrev en tv-serie, Hästens Öga, svartvit, delade äran med Lars Bill Lundholm och vann mängder av priser. "Mamma, de har tagit en fluga som är död och satt den på en pinne", sa Clara om Expressens Guldgeting.
Äntligen var det dags för romanen!
Skuggorna bakom oss var en debutroman av en redan färdig författare, skrev Kristina Lugn. Leif Nylén i DN skrev något surt om att jag visserligen kunde skriva tv, men roman?
Allt hade rullat igång.
Efter nio romaner ser jag att det är min åker. Jag plöjer, jag harvar, jag sår i romanerna. Där flyttas allting framåt. Det är det mest värdefulla arbetet för mig, även om jag haft stora framgångar med tv och teater. Allt springer ut romanerna!

Sju års liv på en ö i Stockholms skärgård har präglat mig för livet. Med min senaste roman, Hemåt över isen, samlar jag ihop tankar och känslor från kvinnan i havet. Det är en bred, episk berättelse.
Det är också ett förspel till nästa roman, som utspelar sig till havs ombord på en klippare. Havets snabbaste segelfartyg som gick med färska varor och gamla intriger.

Släkten de Meyere i Holland var skeppsläkare. Den tanken lockar mig att både andas och skriva.

Gunilla Linn Persson, Ekeskog Spjutåsen 2015.