Nicolas Jändel
Det var i 16-årsåldern som Nicolas Jändel (född 1970) förstod att han kunde skriva då han i en skoluppsats totallurade sin svenskalärare att huvudpersonen i uppsatsen det handlade om inte var en tjej, utan en gitarr. När den väldigt litterärt bevandrade svenskaläraren förstod att det var medvetet gjort, började hon gapskratta och höjde genast betyget ett helt steg.
Som ännu yngre var Nicolas bara medveten om att han kunde stava. Fröken tog ibland fram honom till svarta tavlan för att testa Nicolas på svåra ord och det var ytterst sällan som han stavade fel, trots att orden för honom var helt nya. Däremot gick grammatiken inget vidare och skolbetygen generellt var riktigt usla. Det fanns mycket annat som var betydligt roligare, som att spela fotboll eller gitarr.
Men motivationen kom tillbaka. I vuxen ålder ville han försöka skriva om politik efter en fil kand i statskunskap och gick en kurs i journalistik för att lära sig grunderna på riktigt. Men efter praktik på Lidingö Tidning och ett flygplatsmagasin insåg han att själva skrivandet var roligare än politiken.
”Jag minns en av mina första reportageuppgifter, att skriva om de så kallade Privatspanarna som vigde sitt liv åt att lösa Palmemordet. Så otroligt fascinerande att komma in i en sådan sluten krets, få vara nyfiken och ställa frågor. Det kändes på något sätt som att komma hem när jag upptäckte den rollen.”
Ämnena växlade ständigt, även om favoritformen kom att bli reportage och personporträtt. Det blev ett stort antal artiklar i tidningar som Aftonbladet Söndag, Café, Dagens Nyheter, Metro och Finanstidningen Weekend. Numera har skrivandet gått mer och mer åt det skönlitterära hållet.
”För mig var det en dröm att kunna tjäna pengar på att göra texter. Jag vågade under många år i ungdomen nästan inte ens tänka tanken att det skulle gå. Men det gick och det är jag väldigt glad för.”
”Det är inte ofta i livet man känner att man har koll på läget, men när jag skriver så rinner tiden bara iväg och jag är helt inne i formuleringarna. Det är en skön bubbla att vara i.”
Förfadern Ragnar Jändel var verksam som arbetarförfattare och poet under 1900-talets första hälft i samma krets som Dan Andersson och Harry Blomberg, men gick med tiden allt mer över till att bli renodlad naturlyriker. En riktning som Nicolas i dag känner igen sig i.
”Det är lustigt. Jag har egentligen aldrig känt någon samhörighet med Ragnar Jändels texter, men just kopplingen till naturen har blivit allt viktigare även för mig. Jag har lärt mig att älska havet, skogen och fjällen. Det kanske jag har honom att tacka för.”
Logga in