Jules Verne

Jules Gabriel Verne, född 8 februari 1828 i Nantes, död 24 mars 1905 i Amiens, var en fransk författare.

Jules Vernes far var jurist och Jules följde i faderns bana 1848. Han studerade i Paris, och där blev han god vän med Offenbach och Alexandre Dumas d.y. Han var inte speciellt intresserad av juridik utan ägnade sig istället åt sina mer framträdande litterära intressen. Då Jules avbröt sina juridiska studier blev fadern ursinnig, och avbröt genast med sitt ekonomiska bidrag, vilket tvingade den unge Jules Verne att börja försörja sig. Detta ledde till att Jules blev sekreterare vid en teater (Théatre Lyrique i Paris), men vid sidan av detta läste han mycket geografi, naturhistoria och om vetenskapliga och tekniska nyheter, vilket skulle lägga grunden till hans romandebut, och hans titel som science fiction-romanens fader, som han delar med britten H. G. Wells.

Jules Verne kom under den första delen av sin författarkarriär att skriva teaterpjäser och noveller. Han debuterade 1850 med teaterpjäsen Les pailles rompues (De brutna stråna), som för övrigt lästes och godkändes av Alexandre Dumas d.ä. (en stor idol för Verne) innan den sattes upp på Théatre Historique i Paris. Den skönlitterära debuten kom 1851, med novellerna Un drame au Mexique och Un drame dans les airs.

En lycklig händelse för alla Jules Vernes läsare skedde 1862, efter att Verne i ren frustration, efter ett antal refuseringar, kastat sitt manuskript till sin första roman i elden. Hans hustru hann rädda det i tid, och 1863 låg det på förläggaren Pierre-Jules Hetzels skrivbord. Hetzel blev mer än nöjd, och teamet Verne/Hetzel hade fötts. Verne skrev kontrakt med förläggaren, och band sig till att ge ut två romaner varje år (vilket han nästan lyckades med). Jules Verne debuterade således slutligen som romanförfattare 1863. Hans debutroman var Cinq semaines en ballon; Fem veckor i en ballong. I 23 år, fram till Hetzels död 1886, skulle de komma att ge ut en rad mer eller mindre framgångsrika romaner och noveller, och båda tjänade, för den tiden, enormt mycket pengar.

Romanerna var naturvetenskapliga och i science fiction-genren. Ibland lyckades han även förutse vad 1900-talet skulle åstadkomma. Han gifte sig 1857 med änkan Honorine Morel. På äldre dar flyttade han till Amiens, där han för övrigt var kommunalråd. Den 9 mars 1886 var en "tråkig" dag för Jules Verne. Under en promenad mötte han sin psykiskt sjuke brorson, som sköt sin farbror i benet, och gjorde honom invalid för resten av livet. Dådet gjorde Verne deprimerad, och han tappade delvis sin tidigare goda tro på tekniken och människan, och blev allt mer en enstöring och filosof. I ett brev till brodern Paul kort därefter skrev han: "Jag lever nu endast för att arbeta". Och det gjorde han för övrigt; 34 romaner på bara 19 år, och mycket annat. 1886 var också året då förläggaren Hetzel och Jules mor avled, vilket tog författaren hårt.

(1870), ombord på en båt ovanför ytan, men så här gick det nog aldrig till... Karikatyr från 1884.

Jules blev synskadad 1902, och fick i slutet av sitt liv (han skrev även på dödsbädden) diktera sina romaner.

Efter Jules Vernes död i mars 1905 (av diabetes) såg sonen Michel Verne (1861-1925) till att de romaner som ännu inte utgivits i Frankrike så gjordes, fram till 1914 (förutom det "borttappade" manuskriptet till Paris i tjugonde seklet). 1978 upptäcktes att en del romaner skrivits om dessförinnan av sonen, och under 1980-talets första hälft utgavs därför Vernes bevarade original i hemlandet.

"Jultomten är död!". Så kommenterades Vernes död i fransk press. Och även om Verne ofta ses som en ungdomens litteraturhjälte, som mycket väl kunde och kan jämföras med jultomten, så har människor i alla åldrar slukat hans böcker.