"Gemensamt för böckerna om kommissarie Gordon är att det rör sig om mysterier som kan inträffa i förskolan. Det gör böckerna suveräna att samtala kring. Ulf Nilsson är en av våra bästa barnboksförfattare och det gör saken ännu bättre /.../ Gitte Spees akvareller i mjuka skogsfärger speglar kärleken mellan djuren /.../ En pärla!"

Christina Wedenmark, BTJ-häftet

"Med sin skarpa hjärna må Gordon vara bovarnas skräck, men han visar sig också vara en humanist med starkt klappande hjärta för de svaga i skogen."

Kattis Streberg, Södermanlands Nyheter

"Ulf Nilssons författarskap är mångsidigt, men etiska frågeställningar lindar sig oftast in och hakar på existentiella /.../ alltid på gripbar nivå och tankeväckande också för vuxna /.../ lite som Stieg Larsson och Dostojevskij stämt möte med ekorrarna /.../ Ulf Nilsson och Teater Pero pläderar för en mänsklig rättvisa och skojar med polisväsendets pompösa sida, men har stor förståelse för dess svårigheter. Samt behovet av en god kopp te och en kaka."

Margareta Sörenson, Expressen

"Finkänsligt och psykologiskt insiktsfullt lockar Gordon fram händelserna bakom Paddys glömska. Sedan ger de fyra sig iväg på en mödosam och inte ofarlig (räven!) expedition för att hitta Paddys mamma och hennes femton syskon. Berättelsen är vänlig, humoristisk och dessutom spännande med många kloka reflexioner och tankar utan att händelseflödet störs. Lagom långa kapitel lämpar sig väl för högläsning. Gitte Spees suveräna illustrationer i akvarell och Ulf Nilssons träffsäkra text har blivit till ett fullödigt litet mästerverk!”

Gunnar Åberg, BTJ-häftet

"Ulf Nilsson är en driven författare, han behärskar språket och kan skriva koncentrerat och med hög mysfaktor /.../ Med avancerad spaning och med hjälp av den nya polisassistenten Paddy, en musflicka, löser kommissarien fallet och kan återgå till sin favoritsysselsättning: Äta kakor och sova länge /.../ Såna små finurligheter är Det första fallet full av. Och även om det inte händer så mycket, så kommer både barn och högläsare att ha en mysig stund i polishuset i skogen. De spretiga kritteckningarna av Gitte Spee förhöjer stämningen ytterligare."

Hervor Svenonius och Ulla Wentzel, Värmlands Folkblad

"Berättelsen har flera moraliska och filosofiska aspekter: gammal möter ung, ungdomens kvickhet och den gamles visdom möts och interagerar. Vidare om solidaritet och konsten att vara snäll och att kunna skilja på verkliga brott och handlingar som nöden kan tvinga fram, frågeställningar som mycket väl kan användas i pedagogiska sammanhang. Det första fallet är en rolig och lagom snällspännande historia med flera bottnar."

Fredrik Wolf, btj-häftet 2013:04

"Lyckat initiativ att placera deckargenren i barnboksmiljö. Trots det lugna tempot är det spännande hela vägen, för barn i lågstadieåldern." Mats Gustafsson Hedenström, Kommunalarbetaren

"Budskapet är att alla får vara med, skall vara snälla mot varandra, visa solidaritet, även den som är liten kan vara modig och stark. Språket är poetiskt och /.../ Gitte Spees akvareller i mjuka skogsfärger speglar kärleken mellan djuren /.../ En pärla!" Christina Wedenmark, BTJ-häftet

"Kapitellängden (8-10 sidor) lämpar sig väl för såväl högläsning som egen läsning. Boken är rikt och kongenialt illustrerad av Gitte Spee. Det lättlästa språket präglas av humor och klokskap. /.../ Den här sympatiska berättelsen berör i högsta grad mänskliga förhållanden, som det måhända känns lättare att prata om i och med att allt utspelas i de små djurens värld."

Gunnar Åberg, BTJ-häftet

"Var finns egentligen Paddys mamma? Det är en känslig gåta, för var höll egentligen Paddy hus innan hon hamnade på polisstationen och blev kommissarie? /.../Det blir en tuff nöt att knäcka i denna härliga kapitelbok."

Norra Skåne, Marie Strömberg Andersson