''Just dom här sista veckorna av vårterminen i fyran ville fröken att vi skulle skriva dagbok. Vi skulle skriva om allt som vi tänker på och allt som vi är rädda för, ja, allt som händer oss. När man ska skriva dagbok och måste tänka efter vad som brukar hända på dagarna då kommer man på massor med saker att skriva om! I varje fall jag! Så den här boken är nästan som en dagbok som handlar om allt som hände mig och min kompis Katten precis innan vi slutade fyran. Det handlar lite om min spelning och om skolan och hur man går och tänker när man är tio år. Och så handlar det såklart om Micke som Katten blev kär i. Och när det gäller Micke då hände det saker som ingen kunde veta i förväg''
Helena Dahlbäck berättar här nära och roligt om en tioårig flicka och hennes familj och vänner.
Kristin Hallberg skriver i en recension i Svenska Dagbladet att det "finns en slags stillsam feminism i Helena Dahlbäcks Julia-böcker". Det händer inga stora saker, vi får följa Julia i hennes vardag. Själv sa Helena Dahlbäck att det viktiga för henne just är att skildra vardagens inre dramatik, spelet under ytan.