Hur pratar man med barn om demens?

Hur påverkas små barn när en mor- eller farförälder plötsligt personlighetsförändras? Hur pratar man med barnen om vad som händer så att de lättare kan förstå?

Författaren och journalisten Annica Triberg har med När jag glömde min födelsedag skrivit en ömsint inifrånskildring av en kvinna som in i det längsta vill dölja sanningen för sina barn och barnbarn, och konsekvenserna det för med sig för alla i familjen.

När Annica Tribergs väninna började uppvisa tecken på demenssjukdom bestämde sig Annica, i samråd med väninnan, för att skriva en bok om processen – från väninnans perspektiv. På vilket sätt påverkades hon av sjukdomen? Hur förändrades hennes verklighetsuppfattning och vad var det för vardagliga situationer som till slut blev omöjliga? Ämnet är allvarligt men Annica har samtidigt varit mån om att visa på hur det faktiskt går att inkludera även mindre barn i förändringen.

Annica Triberg:

– Av egen erfarenhet vet jag att det ibland kan vara svårt att orka vara pedagogisk när ens egen förälder får en demensdiagnos. Kanske låter man bli att ta med barnen till far- eller morföräldern, antingen för att man inte orkar själv eller för att man är orolig för vilka situationer som kan uppstå.

– Genom den här boken hoppas jag att om man läser den för sina egna barn så får man även med sig lite ny klokskap och kunskap på köpet. Samtidigt är jag övertygad om att barnbarnen förstår mer om de får vara delaktiga.

Fiktiv berättelse

När jag glömde min födelsedag är en fiktiv berättelse som skildrar demens på ett sätt som ger både fakta och tröst. För den vuxna mitt emellan barnet och den sjukdomsdrabbade ofta äldre personen kan den fungera som en hjälp i samtalet som kan vara svårt att ha med barnen.

Faktagranskad

Även när huvudpersonen Kajsa inte längre minns vilka barnen som dyker upp på demensboendet är, finns kärleken och värmen kvar. Boken är faktagranska av såväl en demenssjuksköterska som av Demensförbundet.