Mervi Lindman: "Jag gillar att se saker ur olika perspektiv"

Mervi Lindmans härligt pigga bebis är tillbaka. Böckerna om Bebbe är i ett greppvänligt format och där ryms glädje, små överraskningar och bus. Nu utkommer Bebbe bakar och Bebbes mumsiga mat. Här knådar Bebbe degar, rullar bullar och äter. Vi har ju fått lära känna Bebbe genom många böcker, men vi vet inte så mycket om hans mamma Mervi Lindman. Nu får vi lära känna Mervi lite bättre.

Hej Mervi, kan du inte berätta lite om dig själv?

Foto: Pertti Nisonen

Vad kan jag säga om mig själv? Förutom Bebbe och andra karaktärer är jag också mamma till två väldigt riktiga tjejer. Jag är 53 år, men barnet inom mig åldras inte, det är roligt. Är det inte så för alla?  Jag bor med min familj i Esbo, utanför Helsingfors. Där har vi ett litet hus och en trädgård med äppelträd. Där försöker jag anlägga en trädgård och umgås med familj och vänner.

Jag är bra på att drömma och planera och komma med idéer. Det bästa ögonblicket på dagen är när jag väljer den mugg jag gillar (jag älskar muggar och koppar) och kokar kaffe och jag kan tillåta mig själv en stund att begrunda allt det goda.

Vad mer kan jag säga om mig själv? Hmm ... Jag älskar tröjor och yllestrumpor, jag gillar att dansa ibland när jag jobbar, jag är riktigt bra på att ta små tupplurar nästan var som helst, jag älskar blommor och gröna växter (men jag inte vet hur man tar hand om dem), och jag älskar träd! Jag är organiserad och fruktansvärt oorganiserad, modern och gammaldags. Tyst när jag är koncentrerad och högljudd när jag är upprymd. Jag är riktigt blyg, men när du känner mig, så pratsam. Att se humor i olika situationer är viktigt för mig för att göra livet bekvämt. Jag gillar att se saker ur olika perspektiv. Jag är utbildad designer: kläddesigner och designer. Så mitt förhållningssätt till många saker är att tänka på hur något fungerar och för vem det är avsett. Men jag är en väldigt känslomässig och intuitiv person, och känslor styr mig ganska mycket. Jag tror att jag är ganska vanlig, men unik.

Hur skulle du beskriva Bebbe?

På samma sätt som jag beskriver mig själv, Bebbe är en vanlig men unik person. Bebbe upplever och känner samma saker som vi alla: glädje, sorg, rädsla, irritation, häpnad, trötthet och andra känslor. Små toner och en blandning av olika känslor är också viktigt. Bebbe visar känslor på sitt sätt och drar sina egna slutsatser och agerar på sitt sätt. Kanske ganska ofta på något irrationellt sätt eller väldigt bokstavligt. Bebbes värld är lite absurd, eftersom barnets sinne fortfarande är fritt från precisa regler och konsistenser. Sånt gör en glad och man skrattar. Bebbe har en egen stark inre värld, god självkänsla och Bebbe agerar intuitivt efter det. Ofta behöver man en kanin (som på sätt och vis är en del av Bebbe) för att guida eller kommentera Bebbes aktiviteter. Syster och föräldrar hjälper också till. Bebbe är dock fortfarande så liten att hen behöver hjälp, trygghet, gränser och vägledning trots att Bebbe är så duktig och underbar. Som vi alla behöver ibland, eller hur?

Hur arbetar du fram böckerna rent konkret? Hur ser processen ut?

Processen är välstrukturerad och finslipad, under årens lopp har den blivit ganska rutinmässig, samtidigt som den är kaotisk. Teman och idéer för böcker kan komma var som helst och när som helst. När det är dags att göra en ny Bebbe tar jag fram vaga anteckningar och en lista på olika ämnen jag kommit på. Sedan försöker jag fundera tillsammans med redaktören och förlaget vilket ämne som skulle kunna vara bra och vilket ämne jag tycker är sådant att det skulle kunna dyka upp en berättelse ur det.

Sedan börjar den lite mer kaotiska fasen, när jag försöker hitta den röda tråden i boken. Det är lite svårt att ens förklara hur jag tänker – på olika nivåer, bild och text samtidigt. Jag försöker hitta några fokuspunkter som jag kan använda för att bygga upp en händelsekedja. Jag försöker låta Bebbe utvecklas lite på sitt eget sätt, dvs med Bebbes logik. Jag försöker att inte vara alltför vuxen och realistisk. Boken är trots allt väldigt minimalistisk och har inte många sidor, så det är alltid lite tajt att få till en hel berättelse eller en dramatisk båge eller saker som bildar en hel och sammanhängande helhet. Det verkar som att ju färre ord och bilder som används, desto fler detaljer måste tänkas igenom. Jag vill också att bild och text tillsammans bildar en tredje osynlig dimension, lite som text mellan raderna: läsarens egen tolkning, uppfattning och känsla. Vissa böcker gör det bättre än andra. Men i grunden hoppas jag att text och bild berikar och växer varandra. Annars blir boken bara en beskrivning av händelser.

Min redaktör Stina Zethraeus är guld värd och hjälper till om jag kör fast. Stina går också igenom mitt första utkast och kommer med bra kommentarer och förslag.

När skisserna och berättelsen är klara börjar arbetet med bilderna, det vill säga ritandet och målandet och efterbehandlingen. Jag ritar skisserna rent på akvarellpapper, målar dem med vattenfärger, förstärker färger och detaljer med Copic-markörer och till sist kantar jag och gör detaljer med träfärger och en svart smal markör.

Vilken är din favorit-Bebbe?

Det är kanske svårt att säga en favorit-Bebbe. Jag kanske har fler favoritscener från böckerna. Bebbe pussar är förstås kär som den första Bebbeboken och självklart är det nyaste (just nu Bebbe bakar) alltid det fräschaste. Jag är nöjd med olika saker i olika böcker. I vissa är jag nöjd med illustrationstekniken, i andra med layouten och helheten och i andra med själva berättelsen.

Arbetar du med många böcker och förlag parallellt? Eller sak i taget?

Förr i tiden (när jag fortfarande var ung, vacker och effektiv 😃) gjorde jag vansinnigt många böcker om året. Men det kan man inte göra under många år. Åtminstone inte om man har familj och annat liv. Jag har huvudsakligen alltid arbetat för två förlag: Bonnier Carlsen och Tammi (finskt förlag). Genom åren har jag gjort läroböcker och enskilda verk för andra förlag och jag har ofta fått göra olika böcker lite ovanpå varandra. Men i slutändan kan du bara göra en sak i taget. Det är lättare att skriva scheman i kalendern än att implementera dessa scheman. Numera försöker jag vara tidspessimist snarare än tidsoptimist så att det ska vara realistiskt.

När jag skriver en bok tar det tid att komma in i dess värld. Jag är inte snabb som illustratör.

När jag håller på med en bok är jag ganska uppslukad av den boken, och har svårt att tänka på något annat just då. Men det beror verkligen på vilken typ av projekt som görs. För vissa projekt går det bra att inte göra det så intensivt, och för vissa måste man fokusera så att inget annat ska störa. Jag påverkas också av om jag arbetar ensam eller i grupp. Jag livar upp i grupparbetet och saktar ner när jag är ensam.