Mia Nilsson: "Oftast kommer bilderna först, sen jobbar jag fram texten"
Vad är en motsats? Samma sak, fast tvärtemot! Med haiku-inspirerade texter och illustrationer som nästan spränger boksidorna är Tvärtom en motsatsbok utöver det vanliga! Boken är skriven av Mia Nilsson – författare, illustratör och animatör. Hon har bland annat skapat bilderböckerna om krokodilen Hugo, där boken Hugo – elak, blodtörstig och JÄTTEFARLIG? var hennes debut. Här berättar Mia om hur boken kom till och om man skriver texten eller ritar bilderna först.
Hur fick du idén till den här kluriga motsatsboken?
Denna bok har gjort många vändor. Det började med en idé om en liten kille med en ovanligt lång pappa och alla för och nackdelar som detta förde med sig. Efter att jag jobbat med den ett tag blev jag orolig att den skulle jämföras med Lilla Anna och långa farbrorn och kom inte vidare med den idén. Säkert hade jag undermedvetet inspirerats av Inger och Lasse Sandbergs böcker. De gick definitivt varma ett tag här hemma när barnen var yngre.
Sen utvecklades den istället till en serie bilder med motsatser där en lång mamma och en kort kille fick vara med. Dessa blev sen till små miniberättelser om motsatser. Någonstans där fastnade jag för Haikudikternas form. Korta dikter som för det mesta är skrivna över tre rader med fem stavelser i första raden, sju i andra och fem i tredje raden. Jag följer förstås inte de traditionella Haiku-dikternas alla regler, men tycker om rytmen i dem.
Det är spännande med de stora, färgstarka bilderna med varierande perspektiv, berätta hur du har tänkt kring dem!
Jag jobbar ofta på det sättet med olika perspektiv i bilderna. Det kanske har att göra med att jag jobbar mycket med animation också. Ett av mina första jobb efter att jag tagit examen från St Martins i London var som bakgrundsdesigner på en engelsk animerad tv-serie. Då tillbringade jag hela dagarna med att bygga upp scener och rita i olika vinklar och perspektiv.
Jag tycker också om att läsa böcker där det finns lite variation i hur boken är illustrerad. Det är mer intressant om en heltäckande illustration följs av en sida med mycket vitt och en liten illustration till exempel. Ett uppslag med en hel scen med många karaktärer och bakgrunddetaljer kan följas av ett uppslag med en närbild. Då blir man lite mer överraskad som läsare kanske.
Vad har du för text- och bildmässiga förebilder?
Oj, väldigt många. Quentin Blake, Tove Jansson, Dr Seuss, Olle Eksell, Poul Ströyer och Chris Ware för att nämna några. Det som fick mig att vilja jobba som illustratör och animatör var ett av mina första jobb då jag fick anställning på Penn film under en del av produktionen av Per Åhlins film Hundhotellet. Jag jobbade ju varken som illustratör eller animatör på den tiden, men var omgiven av ett gäng fantastiskt duktiga kreatörer och framförallt fick jag se hur Per Åhlin jobbade. Att få vara i den miljön var en helt fantastisk chans för mig som nyligen tagit studenten och var relativt vilse i mina tankar om framtiden. Jag hade inte riktigt förstått att det faktiskt gick att försörja sig på att rita, men efter det visste jag att det var det jag ville och jag var tvungen att försöka i alla fall.
Är det text eller bild som kommer först när du skapar en bilderbok?
Oftast kommer bilderna först, sen jobbar jag fram texten som inte alls kommer lika naturligt för mig.
Vad jobbar du på just nu?
Just nu illustrerar jag en barnbok om evolutionen. Spännande, lärorikt och förstås skulle det kunna bli en bok som är hur lång om helst, men författaren har lyckats paketera det mycket fint och lättförståeligt för små barn. Jag har också återkommande uppdrag för tidningar och en del andra projekt, bland annat ett för Barncancerfonden. Jag har en idé till en ny bok som jag försöker hitta tid att knåpa på mellan de andra jobben. Jag tror och hoppas att idén kan lämpa sig för en ny Hugobok.