Bengt Ohlsson: "Oavsett om jag skriver för vuxna eller barn måste läsaren känna den där grundläggande nyfikenheten"

Bengt Ohlsson är tillbaka med en ny bok om Henrik, som vi fick lära känna i Pengarna och Mammas vidriga kompis. I Hoppas din farsa dör berättar han med osviklig närvaro och nyfiken iakttagelseförmåga för vardagens psykologi, relationer och moraliska irrvägar, om lycka, skuld och skam.

Det är en vanlig torsdag när Henriks liv förändras. Några från högstadiet väntar i korridoren efter lektionen. De har läst saker på nätet om Henriks pappa. Att han är kriminell. Att han har snott en massa pengar. Henrik flyr över skolgården, får med sig cykeln, trots att benen knappt bär honom. Väl hemma i sitt rum kan han andas ut på sängen, med sin hund Figaro i fotänden. Men så surrar mobilen. Okänt nummer. Ett sms: HOPPAS DIN FARSA DÖR.

Det här är tredje boken om Henrik, en ung kille som reflekterar mycket över livet och vem han själv är. Vad fick dig att börja skriva om honom?

– Jag hade en idé som jag tyckte skulle passa för en barnbok. Jag hade haft idén länge och fick till slut tid att förverkliga den.

Boken ger en bild av hur hårt barn kan drabbas av sånt som vuxna kan vifta bort, enbart för att barn inte har perspektiv och livserfarenhet – att det är en utsatt position att vara barn. Hur tänker du kring det?

Foto: Patrick Miller

– Ja, den där utsattheten är lätt att glömma när man blir vuxen. De är helt utlämnade åt oss. Men när man väl sätter sig in i det där hjälplösa tillståndet infinner sig en speciell laddning i berättelsen – i synnerhet när man som vuxen vet att vuxenheten inte hindrar en från att ställa till det för sig på olika sätt...

Du skriver ju för både vuxna och barn. Liknar skrivprocesserna varandra oavsett vem du vänder dig till?

– Ja, oväntat mycket. Det var en stor och glädjande överraskning. Oavsett om jag skriver för vuxna eller barn måste läsaren känna den där grundläggande nyfikenheten, undra vad som händer sen. Och jag eftersträvar samma språkliga klarhet – förutom när det tjänar berättelsen att grumla till det lite.

Många tycker att tonträffen är så rätt i böckerna om Henrik. Hur hittade du fram till ditt sätt att berätta om honom?

– Ingen aning. Jag förstår honom, är lojal mot hans upplevelser, på samma sätt som jag förstår alla andra i berättelsen. Det får inte finnas en enda replik eller handling i boken som känns obegriplig för mig. Även när människor handlar ”fel”.

Sagt om Pengarna

"Sin vana trogen från vuxenlitteraturen rotar Bengt Ohlsson runt i det som är obekvämt och skavigt. Den lite Kalle Blomkvist-ålderdomliga bilden av en portfölj full med pengar leder till intressanta och tidlösa moraliska frågeställningar på rimlig nivå. Lättläst, engagerande, lagom komplicerat på ett ärligt sätt." Dagens Nyheter

Sagt om Mammas vidriga kompis

"den skickliga balansakten mellan humor och allvar firar triumfer. Till sist etablerar sig berättelsen på djupet och växer till en berättelse om en ung mans mognadsprocess" /.../ "Bengt Ohlssons förmåga att ständigt växla stämningslägen skapar dynamik i skeendet, lockar till vidare läsning och stimulerar nyfikenheten." Norra Skåne