Erik Magntorn: "Jag har alltid tyckt om havet och allt som finns därnere"

Författaren Erik Magntorn och illustratören Therese Vildefall har skapat en fantasifull undervattensvärld där också den som är liten, försiktig och annorlunda kan hitta modet att ge sig ut på äventyr. Nu är de aktuella med den tredje boken om Sjönoff och det spännande livet vid korallrevet.

I Sagan om Sjönoff och jättekrabborna upptäcker Sjönöff och hans vänner ett mystiskt moln ute över havsbottnen. Sjöhästarnas korallrev visar sig vara hotat av jättelika krabbor, men ingen lyssnar på Sjönöffs förslag på hur man ska lösa problemet. I sin besvikelse ger han sig av från de andra och lyckas få hjälp från en av havets mest majestätiska varelser …

Vi har ställt 3 snabba frågor till författaren.

Hur kom du på tanken att skapa undervattensvärlden i Palmviken?

Foto: Nille Leander

Jag har alltid tyckt om havet och allt som finns därnere. Men när det gäller Sjönöff så var det faktiskt så att jag och familjen bodde i Paris för några år sedan. Och då var jag och vår son Olle ofta på det stora akvariet där. En dag gjorde vi sjöhästar av lera hemma i köket, och en av dem blev annorlunda och rolig, mer som en liten gris. Vi döpte den till Sjönöff. Det var så han kom till.

Äventyren med Sjönöff handlar mycket om att våga fastän man är rädd. Kan du berätta om en situation där du har övervunnit din rädsla och gjort något som du egentligen inte vågar?

Jag är inte så särskilt rädd för mörker eller ormar och spindlar och sånt. Däremot är jag lite skraj för att ställa mig upp och säga vad jag verkligen tycker när det är många människor i rummet. Särskilt när jag tycker annorlunda än de. Jag är rädd för att jag ska ta i för mycket, eller att rösten ska skära sig. Eller att jag ska bli alldeles röd i ansiktet.

Men jag tränar på det. Drar några djupa andetag och tittar en stund på de andra innan jag börjar prata. Det går ändå lite bättre nu, tycker jag.

Hur samarbetar du och illustratören Therese Vildefall?

Jag skickar min text till Therese, och sedan har hon full frihet att gestalta den. Det är lite olika hur mycket kontakt jag har haft med olika illustratörer kring bilderna, men Therese har velat skapa fritt, och det har ju blivit bra. Jag har dock fått se skisser av uppslagen längs vägen, och även de färdiga bilderna. Då har jag kunnat komma med tankar om stort och smått

I slutskedet gäller det att justera detaljer i text och bild så att de stämmer överens. Och även så att det inte blir för mycket upprepning av det som berättas i text respektive i bild. Samspelet är viktigt för att berättelsen ska få flytt.