Anna Ehring: "Det är mitt barnbarn, Sasha, som gav mig jobbet som biblioteksspion"
Anna Ehring kan som få skildra vardagens oerhörda dramatik. I Puss och kram från Polly Storm tecknar hon ett porträtt av en elva-snart-tolvåring och hennes blick på världen under några snökalla dagar i december då livet kränger till och sätter julfirandet på paus.
Här berättar hon om nya boken och vad det innebär att vara biblioteksspion.
Hur uppkom idén till boken?
Den hade sin grogrund i rätt mörka tankar, pga av allt våld som pågår både ute i världen och i vår närhet, vilket ledde till tankar om värdet av ett liv. Att mista någon är hiskeligt. Att inte få leva klart ett liv är ett lotteri. Att få ett liv, att få leva är allt vi har. Och jag ville skriva om det som en sorts hyllning till livet och vardagen, genom en storasyster som är livrädd att mista sin nyfödda lillebror. Och för de konsekvenser det skulle få för henne och hennes familjs fortsatta liv.
Polly befinner sig vid barndomens yttersta gräns, vilken var din metod för att fånga det förvirrade gränslandet mellan barndom och tonår?
Min metod är väl att jag försöker leva mig in, i det här fallet Polly 12 år. Oavsett vem det är jag ska gestalta. Jag kommer ju från skådespeleriet och har alltid tyckt att det är spännande att försöka leva mig in i hur det känns att vara i olika personers liv, med olika förutsättningar. Det är nog slumpen som gjort att jag skriver för just barn. Jag tänker mer att jag berättar en historia och så har jag olika barn i huvudrollen.
Dessutom har jag med tiden börjat tycka att det är den viktigaste målgruppen. Som t.ex när jag fick ett jättefint brev från en flicka som läser mina böcker. Eller när jag låg på sjukhus och en ung man som arbetade där sa att jag förgyllt hans barndom med mina böcker. Då inser jag att jag både håller på att bli gammal och hållit på ett tag, haha, men också hur böcker jag själv läste som barn gjort livslångt avtryck i mig som person. Sen har jag bra känslominne och minns själv hur det kändes att vara barn och ung, det hjälper nog till en del.
Du kallar dig ”biblioteksspion”, berätta, vad innebär det?
Man kan säga att det är mitt barnbarn, Sasha, som gav mig jobbet som biblioteksspion. Jag råkade tala med en släkting på hans ettårskalas för drygt fem år sen och hamnade sen på en skola där jag skulle få bygga upp ett bibliotek från grunden. För det fanns inget. Sen tyckte ledningen att det blev fint och då fick jag bygga upp ännu ett bibliotek på en annan skola i samma koncern. Så jag började egentligen som kreatör och inredare (jag älskar att inreda och jag älskar böcker). Sen kom jag att ansvara för ett av biblioteken på måndagar. Och jag är ju inte bibliotekarie, har ingen sån lång fin utbildning, utan är mer en författare som spionerar på vad barnen lånar och hur lärare jobbar med läsning och hur skolbiblioteket kan skapa samarbeten
med lärare.
Vad är dina bästa tips till lärare och bibliotekarier för att locka till läsning?
Om jag ska vara krass, så finns det så många engagerade lärare och bibliotekarier där ute, det handlar snarare om ledningen och rektorerna. De måste ha modet och viljan att satsa på läsningen och avsätta budget för att bygga ut sina skolbibliotek. Det är riktigt positivt med regeringens nya stöd till biblioteken. Jag är övertygad om att en utbyggnad av skolbiblioteken och deras utbud i förlängningen hjälper våra unga att klara skolan. Språkförståelse spiller ju över på alla andra ämnen.
Jag och min kollega ansvarar för biblioteket övrig tid och tar emot flera inbokade klassbesök, så att alla klasser från åk F-6 har en lektionstid i biblioteket varje vecka. Vi pratar böcker, olika teman som t.ex matchar värdegrundsarbetet och avslutar med att låna en ny bok och tyst läsning. Det gör att eleverna får en relation till sitt bibliotek, och åk femmorna som vi nu haft i fem år, är experter på genrer och vad de själva gillar att läsa.
När jag är ute och gör författarbesök på olika skolor i landet så är det ju de engagerade bibliotekarierna och lärarna jag möter. Och det är fantastiskt att uppleva. Och detta med läseffekten är ju häftig inspiration för alla, inte minst lärare. Att genom några minuters tyst läsning kan kroppen komma ner i varv med, tror det var 68%, så då borde alla klasser börja varje skoldag med minst tio minuters tyst läsning. Sen måste politikerna sluta skära ner på skolans resurser och istället värna om att skapa en så god arbetsmiljö som möjligt för pedagoger och barn.