Jenny Bicho: "Vilde löser det med att dra till med en liten, oskyldig lögn"

Vilde och käpphästklubben av Jenny Bicho är den sjätte delen i serien. Böckerna om Vilde är illustrerade av Andrea Femerstrand. Trots att det är alla hjärtans dag och fullt av hjärtan överallt tycker Vilde att det är för mycket bråk och för lite kärlek i världen. Och när den väl dyker upp känns det inte alls bra …

Vi ställde några snabba frågor till författaren. Det handlar om påtryckningar, föräldraskap konflikter och käpphästar förstås!

Alla hjärtans dag syns överallt och Vilde känner en viss press när kompisarna ska köpa en massa presenter. Det är lätt hänt att slira lite på sanningen för att passa in. Är det för mycket krav även på barn kring en sån här dag?

– Åh, det är så otroligt mycket påtryckningar – hela tiden och från alla håll. Jag, som medelålders ”tant”, kan ibland tycka att det är svårt att stå emot, och hur ska det inte då vara för barnen? Vilde löser det med att dra till med en liten, oskyldig lögn. Det kan vara lätt hänt, men som alltid finns det ju en baksida med att ljuga.

Trots att trots att mamman inte är så förtjust i högtiden får Vilde till slut uppleva en alla hjärtans dag deluxe hemma! En liten eftergift som betyder så mycket för Vilde! Hur tänker du kring det?

– Jag tänker att det är föräldraskapet i ett nötskal, kampen mellan att stå fast vid sina ideal och önskan att ens barn ska vara glada. Vildes mamma har i tidigare böcker kanske gått lite för hårt fram, men i den här boken inser hon nog ändå att hon måste backa lite grann.

När idéer ska omsättas i praktik blir det inte alltid som man har tänkt. Den roliga idén med en käpphästklubb på skolan skapar plötsligt konflikter. Hur löser vännerna problemen?

– Käpphästklubben försöker använda sig av demokrati, men som i alla demokratiska sammanhang så bygger ju själva idén på att alla måste acceptera utslaget, även om man inte själv tycker att ”rätt låt vann”. Det är klurigt det där! Men jag tänker att det är bra för barn att få öva, för sen kommer de behöva hålla på och traggla sånt där tjafs när de blir vuxna.

Intresset för käpphästar växer stadigt, hur kommer det sig tror du?

– Apropå demokrati så är käpphästar världens bästa grej! Det kostar inte en förmögenhet, alla kan vara med. Barnen leker och fantiserar, stimulerar både fin- och grovmotorik genom pyssel och motion. Och sen kan man se att det är ett sätt att få upp intresse för hantverkstraditionen eftersom de både syr egna hästar och bygger egna hinder och stall. En hobby med Extra Allt så att säga.

Du skriver ju förutom om Vilde, även serien Treasure. Hur hinner du med och vad jobbar du med just nu?

– Jag debuterade ganska sent i livet och har kanske samlat på mig så mycket som jag vill berätta – så nu bara sprutar och väller det ut, som lava ur en vulkan. Jag har precis skickat in det sjunde manuset om Vilde till min förläggare och tillsammans med min fantastiska redaktör redigerar jag för fullt uppföljaren till Treasure, Tillbaka till level 27 som kommer den 10 maj. Men det finns massa andra berättelser som pockar på. Håll i hatten så åker vi!