Micaela Favilla: "Jag älskar stunderna när man blir som besatt och bara vill vara i historien"

Micaela Favilla är illustratör, författare och korsordskonstruktör. Hon har illustrerat barnböcker i femton år. För fyra år sedan utkom hon med sin första kapitelbok. Nu debuterar hon som ny författare på Bonnier Carlsen. Hjärtat i källaren en mysryslig och kaxig kapitelbok om att inte våga – och vad som händer när man gör det ändå. Vi har fått tillfälle att prata med Micaela om historien bakom boken och vad hon själv gillade att läsa som barn.

Vad är din primära drivkraft som författare och illustratör?

Att jag tycker att det är roligt! Särskilt i början, då krävs det att det är kul för att jag ska engagera mig, jag kan vara lite lat annars. Sedan är det ju inte roligt hela tiden förstås, men jag älskar stunderna när man blir som besatt och bara vill vara i historien. 

Hur kommer det sis att du valde att skriva och illustrera böcker för barn?

Jag har alltid arbetat med illustration för barn i olika former, tidigare med animation för tv och spel, så bokillustrerandet har känts självklart roligt. Skrivandet kom många år senare, jag har insett med tiden hur kul det är att även skriva sina egna historier. 

Vad gillade du själv att läsa som barn?

Jag minns att jag körde favoritböckerna om och om igen. Bröderna Lejonhjärta läste jag väl typ tusen gånger. Och jag älskade Maria Gripes böcker, särskilt Agnes Cecilia, och böckerna om Hugo och Josefin.   

Vilket är ditt bästa boktips för barn och ungdomar?

Om man vill läsa läskigt på mellanstadiet: ”Ingen kommer levande härifrån” av Gustav Boman. Superspännande, lite sorgligt och väldigt roligt om Aldo som börjar ny på den obehagliga skolan Bödelhögen. 

Foto: Stefan Tell

Var kommer historien om den blyga och tysta Aurora ifrån?

När jag var barn brukade vi leka källargömma bland förråden i höghusområdet där jag bodde. Där nere fanns alla möjliga farliga typer, trodde vi i alla fall. I ett förråd hade någon burkar med inlagda grönsaker, eller om det var inlagda kroppsdelar. Jag brukade fantisera om sånt. 

En gång när jag och min dotter skördade rödbetor höll hon upp en jättestor rödbeta mot mig. Jag fick jag en bild av att hon höll ett hjärta i handen. Då började jag skriva historien om Aurora. 

Vi ska inte avslöja bokens twist, mer än att den innehåller övernaturliga inslag. Vad har du för tankar om det?

Jag är fascinerad av ”alien-hand-syndrome”, finns det på riktigt liksom? Det var en del i att det blev en spökhistoria. Aurora blir styrd av sin egen hand och tvingas göra sånt som hon trott att hon aldrig skulle våga. Hon får se att det kan ge väldigt olika resultat, allt ifrån att inget särskilt händer, till ganska så livsomvälvande upplevelser. 

Har ditt sätt att skriva förändrats något sedan debuten 2019?

Jag tror inte det har ändrats så jättemycket. Jag brukar skriva rätt oplanerat och utan struktur, tycker om att inte styra upp historien för mycket i förväg. De bästa idéerna kommer medan jag skriver. 

Har du något nytt bokprojekt på gång?

Ja, i höst kommer min bok Superotursdagen ut. Det är en familjeberättelse med blodiga olyckor, magi och humor för 6–9 åringar. Jag håller just nu på att finslipa texten och göra klart de sista bilderna. 

Om boken

Vad är egentligen värst – att ha ett levande hjärta i skrivbordslådan, eller att ta sig igenom en vanlig måndag i skolan? Att vara helt galen, eller att vara världens tråkigaste person?

I källaren till höghuset där Aurora bor hittar hon en märklig inlagd rödbeta. Eller är det i själva verket ett hjärta? En sak är i alla fall säker: Så snart hon plockat upp den röda, bultande klumpen börjar märkliga saker hända. Det är som om en främmande kraft börjar styra Aurora mot just det som hon är räddast för …

Hjärtat i källaren är en varm, rolig och lite läskig historia om att inte våga – och vad som händer om man gör det ändå.