Anna Ehring: "En liten kille som heter Sillen poppade upp i min skalle"

Anna Ehring, prisbelönt barnboksförfattare, är äntligen aktuell med en ny bok: Sillen får ett syskon, illustrerad av Moa Graaf. Här berättar hon själv om hur Sillen kom till, och om att bli mormor - en helt ny upplevelse i livet. 

Vem är Sillen?

En kille på sex år som är tankfull och påhittig, som de flesta sexåringar. Han bor i en liten by på landet och funderar över stora och små saker. Han tycker att varje dag är ett spännande äventyr. Det svåraste han vet är att ha tråkigt, men det har han sällan. Eftersom han är så bra på att hitta på saker att göra.

Och vem är Maggan? 

Det är farfars get. Maggan har ingen hyfs alls utan tuggar i sig det mesta om man inte ser upp. Trots att både farfar och Sillen älskar henne så blir de galna på henne ibland. Som när hon äter upp farfars morgontidning eller frukosten när de vänder ryggen till.

Vad inspirerade dig att skriva den här serien, hur kom den till?

Jag blev mormor för snart tre år sedan och har kastats tillbaka till den där tiden, när en liten människa upplever allt första gången. Det är en så spännande och rolig tid i livet. Och så poppade en liten kille som kallas för Sillen upp i min skalle. Det har varit så roligt att vara i Sillens huvud och värld och uppleva allt det där nya igen. Pirret att börja skolan eller få en ny kompis. Eller hur läskigt vissa saker kan vara. Som att sova över första gången och bli jätterädd när kompisen somnar först. Jag har haft många djur omkring mig hela mitt liv och ville passa på att stoppa in dem lite här och där i en berättelse. Därför fick Sillen bo på landet.

I recensioner av dina tidigare böcker lyfts ofta din förmåga att skildra barns känslor. Hur gör du för att träffa så rätt?

Jag tänker aldrig att jag skriver för barn. Utan är bara så oändligt nyfiken på hur vi människor funkar. I mina berättelser finns personer i olika ålder. Jag låter bara barnet vara huvudpersonen. När jag arbetade som skådespelare älskade jag att just gestalta en ny karaktär. Att försöka leva mig in i någon annans liv och tankar en stund. Och jag tror jag skådespelar fortfarande fast i text och att jag spelar alla rollerna i pjäsen själv...typ.

Böckerna om Sillen har roliga och finurliga illustrationer av Moa Graaf. Hur såg ert samarbete/arbetsprocess ut?

Moa har den bästa humorn men tar allting på största allvar. Från hur Sillens näsa ska se ut till vilket uttryck geten Maggan ska ha. Vi har pratat och fnissat och diskuterat. Det har varit en spännande process att se hur de olika karaktärerna har vuxit fram i bild. Och jag tycker att Moa har målat upp Sillens värld precis så rolig och levande som jag drömt om.

Sen har vi skaffat oss lite nya getkompisar under processen, vilket kom som en otippad konsekvens i arbetet med Sillen-serien...