Storsäljande italiensk julberättelse nu på svenska

Francesca Cavallo är en av författarna till världsfenomenet Godnattsagor för rebelltjejer. Hennes engagemang i värdegrundsfrågor och inkludering är alltid nära och starkt brinnande. Så även i Tomtarna på femte våningen (som sålde 800 000 exemplar i Italien förra julen). Francesca har själv alltid älska att fira jul och se romantiska julfilmer med familjen. När hon blev äldre insåg hon att den familj hon ville ha inte fanns med i några berättelser. Därför skrev hon en riktigt mysig julberättelse själv!

Inkludering, utanförskap och rädsla för det främmande

I staden R är alla nöjda. Inget kan gå fel för man gör aldrig något oväntat eller pratar med någon man inte känner. Till denna trygga stad flyttar en familj som söker en trygg plats att leva på. De försöker få kontakt med sina nya grannar, men det går trögt. Men en dag kommer det ett brev. Det är själva Jultomten som behöver hjälp med att slå in paket till alla barn i stan. Den nyinflyttade familjen är tomtens, barnens, julklapparnas, JULENS sista hopp. Med hjälp av 10 småtomtar har de 12 timmar på sig för att slå in 230 119 julklappar. Kommer de verkligen att klara det?

Tomtarna på femte våningen är en bok om hur vi är mot varandra, om inkludering, utanförskap och rädsla för det främmande. Men mest är det en bok om det läskigaste av allt – om risken att inte kunna fira jul tillsammans och att bli utan julklappar! Bokens illustrationer är gjorda av Verena Wugeditsch.

Vi fick en pratstund med Francesca och här berättar hon bla om vad hon själv skulle skriva till tomten.

Berätta lite om dig själv, vem är Francesca?

Jag är en bestämd, italiensk, queer kvinna med den fasta tron ​​att barnböcker kan förändra världen. Jag var med och skrev den bästsäljande bokserien Godnattsagor för rebelltjejer och jag driver ett medieföretag som heter Undercats, med uppdraget att inspirera familjer runt om i världen att arbeta för jämlikhet, hållbarhet och social rättvisa.

Du har en bakgrund inom teatervärlden, hur har detta bidragit till att skriva böcker?

Foto: max Cardelli

Först och främst betyder det att jag använder min kropp mycket när jag skriver! Närhelst jag behöver "flytta idéer" på sidan rör jag min kropp först: Jag försöker förkroppsliga vilken känsla jag vill ta med på sidan och det hjälper mig vanligtvis att hitta kreativa lösningar för mina ord. Ibland "spelar" jag en av mina karaktärer och försöker hitta hur de pratar eller går och det hjälper mig att hitta roliga detaljer som jag kan lägga till i karaktärernas beskrivning.

Hur skulle du beskriva din nya bok?

Tomtarna på femte våningen är en julroman om barns ledarskap. Olivia, Manuel, Camila, Shonda och de andra barnen i boken agerar och de visar sina föräldrar hur de ska leva som ett samhälle igen. I själva verket är detta en julhistoria där det faktiskt är barnen som äntligen kan rädda dagen: det är inte jultomten eller småtomtarna!

Hur skiljer sig den här boken från din tidigare bok?

Den största skillnaden är att detta är min första roman för barn. Det är en fiktiv berättelse och det är den längsta boken jag någonsin publicerat (hittills). Jag ville arbeta i ett längre format eftersom jag ville följa mina läsare genom en resa in i en värld som jag uppfann. Jag hade väldigt roligt när jag skapade staden R. där berättelsen utspelas. Att arbeta med en fiktiv berättelse, men ändå behålla den upproriska andan från mina tidigare böcker, gjorde det möjligt för mig att leka med mer frihet och placera historien under en av mina favorittider på året: jul! Det gjorde det också möjligt att utforska (åtminstone i min fantasi) en vit jul, något jag aldrig upplevt! Jag föddes i södra Italien och är vanligtvis hemma till jul, så jag såg aldrig snön. Jag drömmer fortfarande om att ha en vit jul någon dag.

Vad vill du att dina läsare ska lära sig/ känna när de läser din bok, Tomtarna på femte våningen?

När jag skrev om en stad där ingen pratade med främlingar och varje familj var ensam för att de fruktade att något oväntat kunde hända, kunde jag inte föreställa mig att vi inom några månader faktiskt skulle leva i den situationen på grund av en global pandemi. Jag skulle vilja att mina läsare påminns om skönheten i att leva som ett samhälle, vilket förmodligen är viktigare nu än någonsin. Jag skulle också vilja att regnbågsfamiljer överallt skulle ha en julklassiker med en familj med två mammor och tre barn i huvudrollen: en familj som jag drömde om, men som jag aldrig hittade i någon av mina favoritjulhistorier.

Och slutligen, om du kunde skriva ett brev till jultomten den här julen, vad skulle det stå i det brevet?

Jag skulle säga: kära jultomte, skicka mig en hemlig bandradio och hjälp mig att få kontakt med många andra rebeller över hela världen: vi har mycket arbete att göra!