Minoo Shams debuterar med Maryam och mormorsmålet

Minoo Shams varma och humoristiska debut Maryam och mormorsmålet handlar om saknad efter det man lämnat och glädjen över att få en ny bästa vän – och om att slutligen lyckas hitta sin alldeles egen plats i allt det nya. Boken är illustrerad i färg av Katarina Strömgård.

Att hitta sin egen plats

Maryam kommer till Sverige med sina föräldrar och sin storebror precis när höstterminen ska börja. Kvar i Iran är mormor, som hon saknar så att det gör ont. Maryam vill inte vara här men hon går i skolan som man ska. Fast hon vägrar säga ett endaste ord på svenska. Hur mycket folk än tjatar på henne tänker hon bara prata persiska, det är ju hennes mormorsmål. Men i skolan får hon en riktig vän i Ida. En vän som kan skratta på samma språk som Maryam!

Minoo Shams utomhussignerar sin bok – 25 augusti Gamla Stans bokhandel i stockholm

Frågestund med Minoo

Vi har ställt några frågor till Minoo. Här berättar hon om sin debutbok och om vem som ger henne den bästa feedbacken när det gäller skrivandet.

Berätta kort om dig själv.

Jag är född 1963 i södra Iran, Ahvaz. Jag kom till Sverige november 1986 och då var min son 6 månader. Jag studerade vid Göteborgs universitet till förskollärare med inriktning på tvåspråkiga barn. Min största passion är barnen. Jag har arbetat med dem hela mitt vuxna liv.

Hur skulle du själv beskriva din berättelse?

Maryam är en ihärdig tjej som vet vad hon vill. Hon accepterar inte att de andra bestämmer över henne. Maryam vill behålla sin identitet som är knuten till hennes ”mormorsmål”.

Vad har du själv för relation till ditt modersmål?

Mitt modersmål är mitt hjärtespråk. Jag kan uttrycka mina känslor bäst på persiska, speciellt när det blir extrema känslor. Då tappar jag svenskan helt och hållet.

Hur fick du idén till romanen? Vad fick dig att börja skriva på denna roman?

Jag hade många elever som inte kunde svenska och såg hur svårt och kämpigt det var för dem i början. Å andra sidan var det svårt för klasskompisar och andra lärare att förstå vad dessa elever går igenom. Jag blev påmind av min kompis när jag gick i lågstadiet. Hon kunde inte persiska och blev mobbad ofta. Jag ville göra något åt det redan då.

Hur har din erfarenhet av att vara lärare påverkat ditt skrivande?

Mina elever har alltid varit min publik när jag skrev. De ger den bäst feedbacken och är så ärliga. Deras uppskattning har uppmuntrat mig hela tiden.

Berättelsen om Maryam är den första boken i en ny serie, kommer vi få följa Maryam vidare i livet?

Maryam och mormorsmålet är första boken i en ny serie där Maryam växer och upplever mycket tillsammans med bästisen Ida.

Slutligen, vem kommer älska Maryam och mormorsmålet?

Flerspråkiga barn, deras kompisar, deras lärare och deras föräldrar kommer att älska Maryam och Ida.

Foto: Caroline Andersson

Minoo Shams:

När jag började skolan i Iran, hade jag en klasskamrat som kom från Azerbajdzjan-provinsen. Hennes modersmål var azeri och hon talade ingen persiska. Hon skämdes över att inte kunna språket, och läraren brukade göra narr av henne för det. Jag var hennes första vän. Och de första orden jag lärde mig på azeri, lärde jag mig av henne. Tjugo år senare, när jag utbildade mig till lärare i Sverige, bestämde jag mig för att få mina elever att vara stolta över sina modersmål. Kanske såddes de första fröna till boken om Maryam under den tiden.

Maryam, vars viktigaste person i livet är hennes mormor. Mormodern, som hon mot sin vilja lämnar i Iran för att fly till Sverige med resten av sin familj. Det persiska språket är väldigt viktigt för Maryam eftersom det är språket hon har gemensamt med sin mormor. Hon vägrar kalla det för modersmål, istället säger hon mormorsmål. Maryam tror att om hon pratar svenska kommer hon att glömma persiskan, rentav svika den. Ida - som blir Maryams bästa vän - visar henne skillnaden mellan barn och vuxna. Hon kommunicerar med henne på Maryams villkor från allra första dagen. Maryam pratar persiska och Ida svarar på svenska. Och så småningom lär sig Ida persiska. Hon förstår nästan allt Maryam säger och ibland svarar hon på persiska. Det händer att Maryam brister ut i skratt, för med ett litet fel i uttal kan orden bli något helt annat, som när Ida säger rumpa istället för blod.

En hel del av mina minnen från barndomen i Iran speglas i Maryam och hennes mammas minnen i boken. Även flykten från Iran och känslan när man tar farväl av sitt hem, saknaden efter alla betydelsefulla människor som blir kvar.

Jag har haft turen att få uppleva barnens vackra värld under mina år som förskollärare i Sverige. För barnen existerar inga geografiska gränser. Och jag önskar att de vuxnas värld en dag ska likna barnens värld mer.